rävurumarknadens närvarande ställning, tergifva vi den här, så lydande: En kort notis i Otawa Citizen omnämner tt ett möte mellan virkeshandlarne i Ontaio och Quebec blifvit sammankalladt i syfte tt åstadkomma bildandet af en förening amt att öfverlägga om åtskilliga frågor, som tå i samband med virkeshandeln. En korrespondent i Sverige meddelar oss, att det ler är allvarsamt i fråga att under instunlande höst till Stockholm inbjuda Skandiiaviens sågverksegare, för att gemensamt sfverlägga om virkeshandelns framtida utsigter. Dessa sammanträden hade säkerlisen icke blifvit föreslagna om ej tvingande skäl gjort dem så godt som nödvändiga. Hvart vi än skåda, finna virapporternarörande virkeshandeln nästan enstämmigt skildra marknaden såsom flau: köpare kunna ;j förmås att förse sig utöfver sina omedelbara behof, och tillgången är mängfaldiga sånger större än behofvet. Sågverksegarne tyekas beherrskade af en enda tanke, den, att fälla all den skog ds möjligtvis kunna, och kasta den in i msrknoaden, Den bekymmersamma ställning, i bvilken Förenta Staternas sägverksegare ha försatt landets virkeshandel, är blott alltför tydligt bekräftad af de rapporter, vi rörande densamma mottagit, och vi fråga om det är möjligt att läsa redogörelserna öfver våra egna förråd och den länga listan öfver de skeppsladd ningar, som dagligen nå våra kuster, utan att känna oss oroliga öfver de följder, som af en dylik tillströmning uppstå för vår egen marknad. Det är sant, att våra importörer här ingalunda brådska att afsätta sin vara; men å andra sidan måste det bli allt svårare att öfvertyga konsumenterna, att icke så kolossala förråd måste föranleda ett prisfall. Och är dessutom denna afvak tande hållning ett på samma gång säkert och fördelaktigt spel? Äfven om man antager att båda partierna kunna utan risk spela det en tid, så kunna dock till sist Icke båda bli vinnande. — Det är verkligen svårt att fatta, hvilka grundsatser som leda skogsegarne i Amerika vid handhafvandet af den värdefulla produkt, som står till deras förfogande. Då man läser om den oerhörda skogsafverkningen, dena kolossalia sågningen och den verksamhet, som utvecklas i att kasta det producerade in i marknaden, sål skulle man vara böjd att tro, antingen att deras egendom stode i omedelbar fara att bli konfiskerad, eller att, om nå gra år, skog vore en artikel som då icke längre rönte någon efterfrågan. Skogsegarne omkring Östersjön äro i alle mänhet långt mera försigtiga och hushålla mera med sina tillgångar; men äfven de kunna ej fritagas från beskyilningen att ådagalägga en otillbörlig brådska att fälla sina skogar. En vår korrespondent, som nyligen rest i Norge försäkrar oss, att på sjön Glommen, der stora upplag af sågblock finnas, timrets grofiek varierar mellan 7 och 9 tums diameter; 10 och 11 tums äro sällsynta och 12 tums samt deröfver anses såsom verkliga kuriositeter. Äfven hvad Sverige vidkommer, skall en aldrig så tillfällig iakttagare genast anmärka, att importen af battens och bräder år från år växer, under det den af gröfre virke oupphörligt förmisskas. Slutsatsen är klar och följderna kunna blott allt för tydligt förutses. — Ehurn vi trott det vara vår pligt att fästa uppmärksamheten på de skadliga verkningar, som redan uppstått i följd af en öfverfylld marknad, får man icke antaga att vi anse virkeshandelns tillstånd, särskildt i vårt land, behöfva förorsaka hvarken oro eller bekymmer. Det finnes i den närvarande ställningen ingenting som kan föranleda oss att tro det icke förbrukningen af virke ständigt skall ökas, eller att våra köpmäns finansiella ställning är fullkomligt sund. Men intet ögonblick bör försummas att varna för den fara, som hotar, för den händelse man skulle fortfara med den okloka politiken att oupphörligt kssta öfverflödiga förråd på nägra af våra marknader. De utländska exportörerna kunna på ett mycket enkelt sätt bringa handeln tillbaka till: normala och förhållandendermed i hög grad befrämja sina egna fördelar. Med stort intresse afvakta vi de föreslagna mötena mellan sågverksegarne, emedan vi tro dem kunna komma att utgöra uppslaget till bättre sammanhållning mellan personer, som ha gemensamma intressen. Att den närvarande ställningen alstrats genom en konkurrens som, om den icke hejdas, måste bli roinerande, det är en öfvertygelse som, vi äro säkra derom, skall inverka på alla dem, hvilka komma att i dessa möten deltaga, och som skall tjena dem till ledning i hvad de der företaga. Då utländska sågverksegare lärt sig att lämpa sin tillförsel efter den efterfrågan deras produkter rönå, då ha de lagt den enda säkra grunden för såväl sin egen framgång som deras, med hvilka de ligga i affärer. Mac Mahons resa till de östra provin