Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 3

efter min salig mans död fann jag allting ledsamt och hade med glädje skaffat mig något nytt intresse, men hon dog förrän generalen. Jag sörjde henne i tre månader och skickade enklingen tjugu pund till ett monument på grafven, men han var stolt, bevars, och ville ej emottaga summan. Sedan den tiden har jag icke hört något af honom eller hans barn och vill ej heller höra någonting om dessa menniskor. Utan ett ord vidare steg doktor Cameron upp och mrs Leigh, hu åter idel solsken och artighet, följde honom till dörren. Ni är således säker, fullkomligt säker, bästa doktor, att mitt hjerta ej är angripet?Jag önskar, att det vore det — på ett visst sätt, svarade han med sitt lugna leende. Himmel, hvad doktorn skrämde mig! suckade mrs Leigh, då hon återvände till sin stol och ringde efter ljus, Det är godt att vara beredd och färdig att dö i frid med Gud och menniskor. I morgon skall jag utan tvifvel tala med min jurist om mitt testamente; dessa fasliga menniskor, Brands, skola icke ha en sbilling af den förmögenhet, salig generalen lemnade mig. Och altarduken till Allhelgonakyrkan — doktorn hade rätt, jag måste genast sy den färdig. Jag skall i denna dag fara till Regentstreet och köpa silke och med detsamma förnya subskriptionen för koralsångföreningen. Dylika allvarliga varningar erinra oss om hvad vi äro skyldiga Gud — jag har verkligen varit försumlig på senare tiden, Nu påminner jag mig, att han aldrig sade mig den dödes namn, Jag undrar om det var någon bekant till mig? Jag får icke glömma att se efter i Times. Der står helt visst en fullständig berättelse om olyckan, ty naturligtvis kommer medikolegal undersökning att anställas om dödsorsaken.