Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 3

itt, Rom ibland förvånade till och med honom sjelf. Den tid, vi behöft för meddelande af denna förklaring, har varit fullt tillräcklig för doktor Cameron att helsa på sin gamla väv, att så godt sig göra lät parera alla små förebråelzer, som mötte honom vid hans inträde i galongen, och att sjunka ned i en god länstol, som sedan tio år stod för hans räkning bredvid eldstaden. En half timme till er disposition, min bästa mrs Leizh, yttrade han och såg på sin klocka. Mrs Leigh började genast en lång lista på alla sina inbillade lidanden. Ack, doktor, jag var så sjuk i går, en flygvärk i alla leder och i natt ficx jag ett häftigt anfall — kunde omöjligt röra mig i min bädd precis ett sådant fall som jag såg omtaladt i tidningarne — läste ni det? — under rubrik: Hastig död!s Jag önskar derjemte att få rådgöra med er om mitt hufvud. Jag har ofta en högst besynnerlig väck deri, som jag alls icke begriper. Min salig far dog af slag, gom ni vet, och jag fruktar stundom, att min svaga syn äfven är ett oroande symptom. Jag kan hvarken arbeta eller läsa vid ljus. Nå, men för all del, mrs Leigh, sysselsätt er då icke med nigot arbete vid ljussken, eller om ni gör det, så nyttja glas ögon. Ni skall finna dem vara af ovärderligt gagn. Doktor, nu är ni verkligen grym! Nog kan det gå lätt för er, män, att helt sorg löst tala om att nyttja glasögon, ty niveta rätt väl att ju bosynnerligare ni styra ut er, desto intressantare bli ni i våra ögon, — vi stackars enfaldiga fruntimmer! Men att helt lugnt kunna tillstyrka mig att begagna dem — nej, doktor, aldrig kunde jag