Aftonbladet – 18 augusti 1874, sida 3

ledning, sökte att genom ett väl riktadt ärtregn ådraga sig uppmärksamhet af sina kamrater framme i koret. Bänken nedan. för predikstolen var upplåten ät de döfva i församlingen, hvilkas lurar lågo obegagnade i sina egarinnors knä, medan de allesammans sofvo godt — alla, utom en, gamla Betty Parkes, hvilken för att behaga miss Mary, som alltid försåg henne med snus och te, hade tagit plats alldeles midtför predikstolen ; och der satt hon nu med sin omåttligt långa lur vänd rätt i vädret, un der det hon genom pustande och stönande uttryckte sin tilifredsställelse med den unge predikantens gåfvor. Mödrarna, som hade all möda att hålla sina små barn tysta; byns behagsjuka, unga tärnor, som vexlade blickar med sina benndrare nere vid kyrkdörren — var väl detta den tafa, som hans fantasi hade målat? Ack, hvilken skilnad an lifvetg sköna drömmar och den menn Heheten! nyktra Vera... tån a Det blef en paus, nynken, räknad Ae hbjertats slag, föreföll honom onaturna. 5 Han kände instinktmessigt, att alla blickar voro riktade på honom. Hvad all bans vältalighet icke mäktat Båstadkomma, det ver: kade nu detta olyckliga uppehåll i hans predikan. Ingen sof, min sann, nu! Till och med alla de döfva gammorna voro vakna och hade fattat sina lurar. Med våldsam ansträngning försökte han åter samla sina spridda tankar, hvilka dansade hit och dit. liksom gäeckade de hang olygka. Midt under den pinsaroma tystnaden hörde Cyril kyrkoherdens dämpade, frågande hosta. Bettys upprepade snyftningar och ett elle: annat litet barns åter nedtystade skri. Han måste säga något! O, om han blott egt ex enda antecknad punkt, ett citat, ett ord. att fästa sina tankar vid! Med förtviflar