Aftonbladet – 18 augusti 1874, sida 2

så vida de icke äro synnerligen verksamma, intelligenta och duktiga karlar, aldrig få mer än en tredjedel af sina egendomars afkastning. Med en jordbrukande befolkning. som är så högeligen intresserad i ordningens och fre dens upprätthållande och med en så jemförelsevis obetydlig arbetsklass, är det klart att Internationalismen skulle inskränkas till några få hundra lata skurkar, som icke kunde hoppas på någon annan resurs. Och sanningen af detta påstående bevisas af det förhållandet, att icke en enda man i Italien har förvärfvat den ringaste betydelse som anhängare af detta parti. Men allt detta hindrar dock icke, att internationala sällskap blifvit grundlagda öfver allt på halfön. Dessa sällskap, med undantag af åtskilliga bland dem, som finnas på Romagnan, utgöra den orimligaste parodi på de franska och tyska föreningarna. De organiserades alla under hägnet af de gällande lagarne, som medgifva bildandet af politiska sällskap. Först funno de ganska lätt anhängare. Medlemmarne skulle betala några få franc i månadsafgift, och man inbillade dem, att en allmän resning skulle rundligt ersätta dem för deras små utgifter. Men då år efter år gick, utan att någon utsigt till ersättning företedde sig, funno en mängd medlemmar, att förlusten af månadsafgifterna, hvilka strängt utkräfdes, var det enda nöje de hade aft sitt ledamotskap. Då här om dagen italienarne fingo veta, att polisen arresterat i Villa Ruffi i Romagna tretio ledare för de italienska republikanska och internationalistiska sällskapen, misstänkte mången att ingenting kunde rättfärdiga detta steg, och att det blifvit godtyckligt företaget för att sätta regeringen i stånd att kunna uppträda något mer otvunget vid de blifvande allmänna valen. Visserligen föreföll det misstänkt, att tretio af de inflytelserikaste ledarne för det gocialisticka partiet samlats i en villa i Romagna, men deras påstående att de samlats blott och bart för att komma öfverens om de blifvande allmänna valen ansågs för ett giltigt skäl. De, som trodde på sanningen af denna förklaring, voro kanske okunniga om, att efter Roms intagande hafva republikanerne och internationalisterne förklarat ett bittert krig mot de parlamentariska inrättningarna i allmänhet och mot oppositionens medlemmar i synnerhet. För icke länge sedan sade en bekant republikan till mig: I flere år voro vi sä beskedliga och däraktiga att tro, att oppositionen skalle arbeta för vår sak. Vitrodde på dem och väntade. Vi se pu, att vi förlorat en dyrbar tid. Oppowitionsmedlemmarne äro mer codini (konservativa) än till och med de moderata, och vi äro nu beslutna att arbeta för egen räkning och hafva ingenting att göra med valen och kamrarne. Vi vilja ha allmän rösvrätt, emedan vi veta, att vi endast i detta fall kunna få en egen majoritet, som skall förklara monarkiens upphäfvande och proklamera den konservativa republiken. Vi vilja icke ha något att göra med internationalisterne och kommunisterne. Sedan denne herre talade till mig i denna anda, hafva republikanerne kommit till den slutsatsen, att det är icke så lätt att genomdrifva den allmänna rösträtten och att det icke skall bli så lätt att störa freden. Under det många förundrade sig öfver polisens skarpa uppträdande, slog följande officiella tillkännagifvande ned likt en blixt: I går erhöll polisen i Bologna underrättelse, att oroligheter sannolikt skalle utbryta i närheten af staden. Kl. 2 e. m. underrättades underprefekten i Imola att en skara upprorsmän satt eld på en bondes hus, i bopp att detta skulle ha till följd att trupper komme dit. De misstogo sig ej, och under det trupperna begåfvo sig till stället för eldsvädan, begaf sig skaran till Bologna. Upprorsmännen voro beväpnade med dolkar, pistoler och gevär. På vägen afskuro de telegraftrådarne och sökte bryta upp jernvägsskenorna. Skaran, som var femtio man stark, blef snart förföljd af karsabinvierer och polismän. De sammanstötte med trupperna i närheten af Castel San Pietro. Tretiotvå man föllo i truppernas händer. På åkerfälten vid Caprera funno trupperna sju kistor fulla med gevär, pistoler, dolkar och ammunition. Samma dag tillfångatogs i närheten af Imola en upprorsskara af regeringstrupper.