Aftonbladet – 17 augusti 1874, sida 3

stycket ur Fredriks bref passaf denna för klaring mycket väl ihop, men vi gifva, som sagdt, ej ut den för mer än en gissning, som dock låter höra nig, under det att utgifvarens bär rätt uppåt väggarne. På Fredrik hvilar enligt Macaulay (8. 20— 21) hela ansvaret för österrikiska arfsföljdekriget, öfver hans hufvud kommer allt blod, som göts i ett krig, hvilket rasade i många år och i alla delar af verlden, kolonnens vid Fontenoy blod och bergsbornas, som nedmejades vid Cullodem. Utg., sin vana trogen att upplysa om det som minst behöfvyer förklaras, omtalar hvar Fontenoy ligger samt när och mellan hvilka det bekanta slaget stod, hvilket allt inkemtas ur det torftigaste sammandrag af nyare historien, men hvad lärjungen skall förstå med kolonnen vid Fontenoy — ett af dessa för Macanlays diktion särskilåt betecknande uttryck — antyder han ej. Möjligen anar lärjungen af den känsla, som ej otydligt vibrerar i stilens högtidliga tonfall, att förf. här tänkte med smärta på landsmän, som för hundrade kr sedan offrade sig i ett onyttigt krig; — men dermed är ej det pregnanta uttrycket uttömdt. Icke heller hjelper utg:s parenter (anfallskolonnen) ). Efter tre fåfänga angrepp mot den befästade ställning, marskaiken af Sachsen intagit vid Fontenoy, försökte hertigen af Cumberland en kringgbende rörelse, som höll på att förmå fransmännen till återtåg, när hertigen af Richelieu, raskt begagnande sig af en annans lyckliga ingifvelse, mot engelsmännen uppförde ett halfbatteri, hvilket snart bragte förödelse och förvirring i Cumberlands djupa kolonn; fransmännen hemtade sig och störtade med raseri öfver fienden, hvilken lemnade bortåt 10,000 man på slagfältet. På tal om förberedelserna till österrikiska arfföljdskriget nämner Macaulay, att till och med en så principlös man, som Belle-Isle, insåg att Frankrike ej utan nesa kunde till ett direkt angrepp låna sitt svärd åt de trolösa lystnader, som kringhvärfde Maria Teresia. Utgifvaren stär här till tjenst med underrättelsen att Belle-Isle var fransk krigsminister 1757, d. v. s. närmare ett årtionde efter det ifrågavarande krigets slut. Hvad den upplysningen har att göra med Macaulays text, öfvergår vår fattningsgåfva. Vill utg. göra klart, hvarför just Belle-Isle här nämnes af förf., borde han ha erinrat om, att denne var det franska krigspartiets hufvudman, att han skickades som underhandlare till Fredrik och flere af de tyska hofven, och att han med Baiern negocierade traktaten i Nymphenburg. Äfven skulle den underrättelsen, att han anförde en af de franska härar, som 1741 inbröto i Tyskland, och att han 1742 i återtåget från Prag utförde en fräjdad vapenbragd, stå i vida mer samband med en sakförklaring till berättelsen om österrikiska successionskriget, än den onyttiga uppgiften om hans krigsministerstitel långt efter den tidpunkt, hvarom här är fråga. — I utgifvarens not till Culloden skulle ett par ord om bergsbornasäkerligen ej ha skadat. Om bördsprivilegierna — heter det hos Macaulay (s. 34) — talade och skref Fredrik i Sieyes still Utg:s sakförklaring till detta ställe meddelar utom förnamn samt födelse och dödsår att S. är mest känd under namnet Iabb (abboten) Sieyes, och att han var fransk filosof och häfdatecknare. Till en början måste vi anmärka, att utgifvarens parentes (abboten) är allt annat än lycklig. Den röjer också, att vår tilltagsne ulay kommentator mycket litet känner Macaulay. Den store förf. har nemligen sjelf å ett annat ställe, i afhandlingen om spanska arfföljdskriget (Crit. and hist. essays: IL115, Tauchn. ed.), haft tillfälle att framhålla den väsentliga skilnaden emellan abb6 och abbot. Han ogillar här den språkrensningsifver, som förledt Mahon att förvandla abb dEstråes till en abbot. Visserligen tycker han ej om att se franska ord inblandade i engelskan och vill hellre bruka ett engelskt ord, än ett franskt; men det är bättre att bruka ett franskt, än missbruka ett engelskt: now an abbot is the head of a religious house; an abbå is a quite different sort of person. Denna Macaulays anmärkning gäller lika väl för vårt, som för hans språk. Men vi återvända till hufvadsaken och fråga, hvad slags upplysning lärjungen får om den anda, hvari Fredrik talade om bördens företrädesrättigheter, derigenom att utg. nämner Sieyås förnamn m. m d. Kan utg. verkligen inbilla sig sjelf, att detta är en sakförklaring? Hvad skulle det då vara, som härigenom blefve förklaradt? Macaulay gör här en jemförelse mellan Fredriks och Sieyås stil, vill belysa den förres åsigter i ett visst ämne genom att hänvisa till den senares. En sakförklaring åstadkommes då ej genom underrättelse om födelseoch dödsår, utan genom en uppgift om de af Sieyås uttalade hsigter i ämnet. Nämn blott och angif i största korthet innehållet af Sieyås år 1788 offentliggjorda skrift Essai sur les privileges samt hans ännu mer ryktbara Qu est-ce que le tiers-6tat? Tout. Qwa-til et jusquici? Rien. Que demande-til? Devenir quelque chose (1789), så är saken hjelpt, konstigare är den ej. Men visserligen är det besynnerligt, att man skall behöfva förehålla en skolboksförfattare detta enkla abe. Fredrik Vilhelms mani för militärståt förliknas af Macaulay (s. 5) vid en holländsk borgmästares för tulpaner Vi hälla före, att skolgossen lättare tager reda på de större europeiska städernas läge, hvaromutg. går till handa med upplysning, än på udden i denna jemförelse, hvarom han intet förmäler. Här vore det säkerligen på sin plats att säga ett par ord om den holländska blomsterodlingen och särskildt om den för ett par hundra år sedan härjande tulpanmanien, som föranledde ett vådligt börsspel, hvarunder det å ena sidan kunde hända, att en enda person på några veckor vann 60,000 floriner, men å andra sidan flere rika hus störtade öfver ända, och då ett par års omsättning af tulpaner i en enda stad steg till 10 mill. Särdeles galna voro Haarlems