Aftonbladet – 15 augusti 1874, sida 3

) Hr Nilsson har sett fynden från Cypern lom hvilka hr Evans talade och tror att de läro af fenisiskt ursprung. Han har låti analysera dessa föremål och det har befun nits, att de icke innehöllo tenn, utan blott I koppar. Dr Landberg har varit närvarande vid gräf: ningarna på Cypern och påstår att den konst. som uttrycker sig i fynden, är grekisk-feni. cisk och icke rent finicisk. Han anför några bevis för sitt påstående. I hela den semitiska verlden har man alltid hellre användt brons än jern ehuru man haft god tillgång på jern. Förhållandet är ännu detsamma. Derefter talade han om den handel, som bedrefs af fenicierna, hvilka han ansåg hafva gifvit anledning till bronsåldern i norden, men icke der utfört den. Deras handel kring Svarta hafvet vore af den största betydelse och det är troligt att den sträckte sig upp åt det ryska fastlandet, längs de stora floderna. De ryska arkeologerna skulle kunna gifva värdefulla upplysningar i denna fråga. Hr Oppert förklarade att fenicieroa toge sitt tenn från de britiska öarna. De hade stora fartyg och kunde segla upp till norden, Han trodde ej, att man kunde påstå att man ej funnit jern i de österländska monumenten; Jern omnämnes i bibeln jemte brons, Man kan derför icke åtskilja dessa båda åldrar, åtminstone ej i Orienten. Hr Harmy uppläste ett meddelande af hr Aspelin om stenåldern i Finland. Författa ren delar landet från stenverktygens synpunkt i tre orcråden: det finska området, som omfattar Finland och ryska Karelen vester om sjön Broga, det baltiskt-lithaviska området och det finskt-österländska området. Dessa områden skilja sig från hvarandra genom redskapens former och genom beskaffenbeten åf den sten, som begagnats. Hr Worsaae beriktigar hr Aspelins påstående om Skandinaviens inflytande på sten redskapstillverkningea i Finland. Grefve Saporta lemnar några upplysningar om klimatet under qvartärperioden, af hvilka framgick att klimatet i vestra Eu ropa måste ha varit mycket fuktigt och temperaturen ungefär densamma i hela Earopz, Mötet i går e. m. Hr Bogdanow innehade ordförandeplatsen. Det meddelande, som afhördes med den största uppmärksamheten, var af hr Virchow, hvilken af den föregående dagens utfärd till Björkö och af hvad man der sett tog sig anledning att erinra om hågra andra gamla städer, som kunde anses jomnåriga med Birka, Sedan han sett fynden på Björkö, kunde talaren bekräfta likheten mellan fynden derstädes och sädana, som gjorts i Pommern. Ja, man kunde spåra en väg af ungefär samma kultarfrån Östersjön ända ned till Mähren. Talaren tydliggjorde sitt föredrag genom teckningar och fynds framvisande, Hr Dircks lemnade åtskilliga upplysningar om nya fynd i Holland och visade ett stort antal planscher öfver dem. Hr Schaffhausen förevisade ritningar af en guldring med runinskrift, hvilken påträffats i Rhendalen. Inskriften liknade anglosachsiska runor, Hr Zawisza lemnade upplysningar om en annan grotta i Polen, än den han vid ett föregående sammanträde skildrat — Mam mutgrottan — men äfven i den nu omnämnda hade lemningar af djur påträffats, dock icke af husdjur, och de ben, gom lågo der, hade ej varit gnagda. Hr Franks motsade hr Schaffhasusens åzigt om inskriften på den ofvan nämnda ringen, hvilken inskrift hr Franks icke trodde vara runor. Förmiddsgsmötet i dag. Hr Leemans var ordförande. Den på programmet för dagen uppsatta frågan: Hvyilka äro de anatomiska och ethniska utmärkande kännetecknen på den förhistoriska menniskan i Sverige? Rörande denna fråga yttrade sig i längre och kortare föredrag: hrr Chaplin Dupan (från Paris), Hamy, Dupont, Virchow, De Quatrefages, prof., frih, v. Diben, Zeittel, (från Mänchen) Desor ochEngelhardt. Hr Chr. Hammer har till i morgon in bjudit samtlige de utländske ledamöterne att bese hans konstsamlingar i staden från kl. 5 till 7 e. m., hvarefter hr Hammer gifver sup6 å sin villa å Djurgården, der han, som bekant, äfven har rika samlingar.