Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 3

som föredragit att ströfva omkring i skog och mark tillsammans med liksinnade kamrater, framför att höra kyrkoherdens väl menande, men betydelselösa predikningar, skockade sig nu i ständigt växande antal omkring kyrkodörrarna, ända tills kyrkvaktaren, hvars skarlakansröda kappkrage ännu ingaf Altons obändiga ynglingaskara en viss helsosam respekt, troligen skymtade fara för samhällsordningen i detta monstermöte och med stränghet tillsade dem att skingra sig — en befallning, som ktlyddes eller trotsades, allt efter ynglingarnes olika lynnen, Till slut — ehuru de borde stått främst bland dem, som nyfikenhet, intregse eller begäret efter något nytt lockade till kyrkan dennas dag — böra vi äfvem nämna de unga damerna; ty sällan hade mar i byn Alton sett en sådan graun exposition af nya hattar, klädningar och kap por. Den närbelägna staden Longdon, som äfven intresserade sig för tilldragelsen, hade skickat sina fagra döttrar till byn i äkdon af alla slag, hvilka på visst sätt lifvade vägens vanliga enformighet. Några af gä gterna egde vänner och bekanta i Alton och togo in hos dem; andra bundo sina hästar vid kyrkogårdsmuren, och farmer Thorntons stall stodo öppna för hvar och en, som ville begagna desamma för sina hästar. Ännu sågos fotgängare af alla åldrar och lefnadsyrken komma vandrande öfver fälten; ännu skramlade vagnar och schäskärror på landsvägen, då kiockorna, hvilka hittills ljudit temligen lågt, började ringa fort och högt, och i detsamma hördes en mängd ifriga röster hviska: Nu kommer han! Ja, der i den grönskande sluttningen kom verkligen dagens hjelte, Cyril Thornton. I åratal hade an lefvat bland dessa men: