Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 3

nare ttgöras af bhespännen och knäppen af brons, mestadels pryåida med de för den yngre jernåldern så utmärkande drakslingorna. Vidare finner man i svarta jorden en mängd perlor af glas, bergkristall, karnio!, agat, ametist och bernsten samt föremäl af elgoch renhorn och af ben. Talrikast äro kammarne och ännu mera nålarne. Några anträffade skedar äro utmärkta för sina väl utförda prydnadar. Ytterligare har man träffat knifskaft, svärdsknappar, jernnaglar, spelbrickor, tärningar, schackpjeser, en af elghorn synnerligen väl förfärdigad menniskofot, en väderflöjel i form af en and, svärd, spjutoch pilspetsar, knif var, saxar, mejslar, nycklar, lås och ringar, ett (sannolikt) halsjern m. m, På somliga föremäl ser man inristade figurer; men runor hafva ännu aldrig anträffats på något fynd, på grund hvarat hr Stolpe anser det för sannolikt, att konsten att rista runor icke var så allmänt känd, som man antagit. Under vintern, då Mälaren var isbelagd, begagnade öns bebyggare sig af isläggar för att komma fort på sjön, såsom man ännu har för sed i några af våra landskap. En samling af de på Björkö af hr Stolpe gjorda fynden finnes i statens historiska museum, och en annan kommer, såsom det uppgafs, att från och med i dag vara tillgänglig i Riddarhusets bottenvåning. Ytterligare fäste hr Stolpe sina åhörares uppmärksamhet på naturhistoriska fynd, som blifvit gjorda på ön. Bland dessa nämndes petrifikater från Gotland och Skå ne, musselskal från Sveriges vestra kust och några troligen från Orienten med de kufiska mynten och gilfverarmbanden inkomna kauris (Cyprea moneta). Af djurben träffar man i svarta jorden verkligen oerhörda massor, tillhörande flere än 50 arter. De flesta härstamma från husdjur, hvilka på den tiden voro desamma som nu, katten äfven inbegripen. Alla märgben hafva blifvit klufna eller krossade för att uttaga innehållet derur. Af vilda djur träffar man lemningar af lon, vargen, räfven, björnen, bäfvern, ekorren, svarta råttan, Bom icke var känd i det öfriga Europa före 13:de århundradet, haren, elgen, renen och spräckliga skälen m. fl. Af fåglar kunna nämnas ejdern, tordmulen, hafsörnen, tamhönset, tjädern och hvita storken, hvarjemte Atskilliga andra arter — mestadels vattenfåglar — förekomma i afskrädeshögen eller kjökkenmöddingen, om man så kan kalla platsen. De redan bestämda lemningarna af fiskar tillhöra 11 arter. Till sist yttrade hr Stolpe, att den på Björkö fordom befintliga staden, att döma at alla genom gräfningarna erhållna upplysningar, blifvit anlagd i början af den yngre jernåldern, d. v. s. mot midten af 8:de ärhundradet efter Christus. När den förstörleg, känner man icke, men detta torde hafva nträffat mot midten af 11:te seklet. Många skäl tala — yttrade hr Stolpe — för det wmtagandet, att Birka var beläget just på Björkö, och om detta är förhållandet, befinnen I eder i detta ögonblick på ett af de ställen, hvarifrån en ny eivilisation, som utbredde sig öfver Sverige, förmildrade vixingarnes vilda seder. s Medan en stor del kongressledamöter afhörde hr Stolpes föredrag i den ett godt stycke väg bort liggande skogshagen, hade ie vid de sju grafvarna församlade så småningom dragit sig till en öppen, gräsbevuxen plats, der på bockar med å dessa agda bräder frukost blifvit framdukad, bestäende af färdiga smörgåsar med rödt vin, öl m. m., mot hvilket allt ganska raska aunall gjordes. Sedan denna afdelving blifvit belåten, anlände den skara, som hört föreiraget, och nu förnyades anfallet. Denna andtliga, enkla frukost var i allas smak, Någon tid för afresan hade ej blifvit uppsifven, men man drog sig så småningom ned till ångbåtarna, ty digra hotande moln nade uppstigit på himlen; också hade man cpappast kommit ombord förr än det börade störtregna. Ångarne lade ut (klockan var då 2!4); Sköldmön, med konungen ombord, styrde mot Drottningholm, men Arog, Örebro och Nyköping mot Gripsholm. Seen lyste snart fram igen och vädret blef synnerligen vackert. Till Gripsholm anommo de tre ångarne kl. ?44. En stor olkmängd var sanflad vid ångbåtsbron, der vå af ängarne lade till, den tredje lade sig rid bron nedanför slottet. De resande skyndade strax upp i slottet ör att taga samlingarna i betraktande, de kyndade förbi de i parken dukade middagsoorden, ty de hade ej blifvit underrättade om att middagen skulle intagas genast vid ramkomsten, De i slottssalarna varande nätte i hast ba blifvit underrättade om att iden för middåagens intagande var ivne, ty let dröjde ej länge förr än skaror hvimlade å gångarna i parken, hvars vackra gröna srägplaner och med utsökt smak anlagda ch vårdade blomsterparterrer väckte beunIran hos alla, mest dock hos Stochholmsoerna, som sett hur illa skött denna park örnt varit. Nya moln skockade sig igen, egndroppar föllo på borden, och man hade ätt och jemt hunnit att — såsom det på kopgresgens språk heter — aborder la quetion, förr än paraplyerna måste fram och det öljaktligen blef med em dylik tingest i ena anden rätt svårt att vederbörligen manövera med knif och gaffel. Men det måtte a gått för sig ändå, ty alla sågo slutligen lada och belåtna ut. Nu skyndade man pp i salarma för att taga igen den förloade tiden, men der blef njutningen icke Ang, ty ängbåtarnes hvisselpipor manade trängt till afresa; efter hand samlades mar mbord, och kl. ,27 plöjde ångarne den ackra Mariefredsbugten. Vädret var nu räktigt, alla passagerarne voro vid det bäta lynne, konversationen ytterst liflig, och ldrig har man väl på svensk ängbåt hört n sådan mängd af tungomål talas.