Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 3

annan del af ledamöterna begåtvo sig till de långa, två alnar djupa utgräfningarna de gju grafvarna, på ett fält beläget ett stycke nedanför Ansgarii-monumentet och der man säg hur de utländska ledamöterna ifrigt plockade upp ur marken och noga betraktade allehanda ben, kranier m. m. och damerna i sina fraicha toilettor alldeles obesväradt promenerade på de dödas ben och i den ganska djupa svartmyllan. En del andra ledamöter hade begifvit sig åt motsatt håll till en skogshage, der dr Stolpe höll ett intressant föredrag med af. seende på ön och de fynd, som gjorts på densamma. Många skulle gerna ha velat Bhöra detta föredrag, men det stora flerta let ledamöter hade ej blifvit underrättade om att ett sådant föredrag skulle ega rom. Ur detta föredrag tillåta vi oss att efter D. B. meäådela följande: Hr Stolpe påpekade först, att man från det ställe, hvarest hans åhörare och har sjelf befunno sig, såg framför gig det fält hvarest fordom legat den stad, hvarom kan ske några af de närvarande redan hört ta lag, och hvars blomstringstid och undergång inföllo i ett tidehvarf, dä värt fädernesland ännu icke egde någon tillförlitlig historia Det vore säledes lemningarna af en, om mar så kan säga, förstörd förhistorisk stad som befunne sig på i fråga varande fält. Man fick dock icke vid detta uttryck fästa den betydelse, som de från redan i forntiden civiliserade länder komna gästerna kunde. vara benägna att tillägga detsamma. I stället för storartade ruiner, cyklopiska murar m. m, ser man här blott en liten ö med en simpel by, ett stort fält, som erhållit namnet svarta jorden, på hvilket fordom staden, var uppförd, men hvarest nu den nyttiga, men förtvifladt historiska potatisväxten odlag, ett oräkneligt antal grafhögar och åtskilliga betydande fästningsverk. Dessa fornlemningar härstamma från 8:de — 10:de seklet af vår tideräkning och äro, om än icke för beundrarne af de tillslagna flintverktygens ålder, åtminstone för oss, nordens invånare, af ett mycket stort intresse. Också har regeringen efter år 1872, då hr Stolpe framlade resultaten af sina året förut började unlersökningar, frikostigt anvisat medel till gräfningarnas fortsättande. Stranden utefter från ängbåtsbryggan norrut uppkastas af höststormarne bernsten, massor af kol och genom vattnets inverkan afrundade trästycken samt nötskal, hvarjemte anstälda undersökningar afsjöbotten lemnat så väl arbetad som oarbetad bernsten, träverktyg i form af skedar, glasperlor, ben af husdjar m. m., hvilka föremål sannolikt tappats eller med flit kastats i sjön af de forna invånarne. De omkring svarta jorden befintliga grafvarne, den största samling deraf i norden, stiga till ett antal af flore än 2000 och ligga så tätt intill hvarandra, att de äro bokstafligen hopträngda. Enligt hr Stolper undersökningar tillhöra de alla den senare delen at jernåldern. Man finner i dem brända ben, eftast nedlagda i en urna at bränd lera, bitar af jernvapen och verktyg, prydnader af brons, djurben o. 8. v. Etter kongressens slut skola, som hr Stolpe uppgaf, ytterligare undersökningar i stor skala företagas i dessa gratvar. Man har bittills trott, att de i svarta jorden befintliga massorna af kol och sand härleda sig från en stor brand, som förstört hela den forna staden. Denna mening kunde hr Stolpe dock icke godkänna. Den mängd brännbara, men icke af elden skadade föremöl, som man här anträffar, t. ex. af elghorn, ben och bernsten, talar alldeles mot ett sådant antagande, Deremot är hr Stolpe öfvertygad, att kolen och askan utkastats ur boningarna. På den tid, då en stad fanns på detta ställe, egde man blott öppna eldstäder i midten af rummet och omgifna af stenar. Som dessa ej voro egnade att qvarhålla värmen, var det nödigt att hela dagen igenom hålla elden vid makt, af hvilken anledning man sannolikt hvarje dag behöfde göra härden ren och borttaga de der befintliga kolen och askan, hvilka då helt simpelt kastades utanför dörrn tillhopa med lemningar efter måltiderna samt sönderbrutna och utslitna föremål. På detta sätt har svarta jorden uppstått, hvarifrån man hemtar så många upplysningar om de forna invänarnes seder och bruk. Nägra byggnader hafva icke blifvit anträffade, icke ens grundmurur till dem. Väl har man i sjelfva jorden funnit stenrader, men de sträcka sig i så många riktningar, att det hittills varit omöjligt att gifva någon förklaring af dem. Några upplysningar om det sätt, hvarpå husen i den forna staden blifvit uppförda, har det doek lyckate hr Stolpe att uppdaga. Då och då träffar man nemligen trekantiga stycken af bränd lera, hvilka tydligen fylt springorna nelian trähnsens stockar. På ena sidan visa de spår af fingrar och på andra sidan ser man intryck af den mossa, hvarmed väggspringorna blifvit tätade. Vidare fiöner man lika ofta andra lerstycken, hvilka oÅ ena sidan förete intryck af unga grenar ned qvargsittande bark; anstälda jemförelser ha visat, att intrycken härröra från pilqvistar. Tvifvelsutan uppförde man först vägsar af flätverk och tätade dem sedermera ned lera, hvilket slags byggnader man ännu iterfinner i Skåne. I svarta jorden finner man öfverallt nynt, prydnader, vapen, verktyg, husgeråd och någon gång en mindre silfverskatt. Detta skedäe både 1872 och 1873; det förstsämnda af dessa år anträffades en samling af armband, hela och brutna kufiska mynt n. m., allt at silfver. Detta äfvengom de ienare, mindre silfverfyndens blder belystes korthet. Båda fynden innehöllo sällsynta ller för vetenskapen nya mynt. ij Utom dessa större fynd hafva här och