Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 3

Det blef en lång, hemsk tystnad. Det ondskefulla, olycksbådande uttrycket brann åter i den unga qvinvans mörka, af de länga ögonhåren halft beslöjade ögon och samma eldsken från härden, som återspeglade sig i deras djup, föll äfven på en uppslagen bibel, gom låg på ett bord bredvid henne. Det var samma bibel, hvari fader och barn så ofta hade läst i forna dagar; — den samma, som varit hans qvalda samvetes vän och tröstare i fängelsecellen och hvars blad buro mänga spår af gjutna tårar, Men Caroline Drugh sökte endast råd i sitt eget lidelsefulla hjerta, så fullt af brinnande hat och hämdlust. Väl må den lyckliga, den fridfulla fasa för de ord, som denna stud ljödo från den faderlögsas läppar : En död blef tillfullo gäldad — lif för lif! Men hvem skall hämna blodet, som ropar från din grat i ovigd jord? Är den dödes välsignelse mäktigare än den lefvandes förbannelse? Detta skall framtiden afgöra; men om det finnes en Gud i himlen, så skall den faderlösas förbannelse träffa din angifvare och krossa honom midt i hans mannallders styrka och stolta öfvermod. Skam och vanära skola drabba hans namn, såsom de ha drabbat vårt. Falskhet och bedrägeri skola ohelga hans namn och låta hoxom i hela dess bitterhet smaka qvalet alt åt ett ovärdigt föremål hafva skänkt kärlek och förtroende. Och då han vaknar från sina drömmar om ära och tri umfer i verlden, må han då finna sig öfvergifven både af Gud och menniskor, och må has i den stunden, under sin djupaste förödmjukelse och förtviflan, erinra sig den vär, som älskade och litade på honom, och mb han i sitt eget förspilda lif se det hämnande ödets dom!... MB derför den fader