Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 2

heter. Men vi hafva allt att frukta ar dem, som hafva uppskjutit konungadömets återupprättande från månad till månad, från år till år, af dem som smickrat republikanerne och bonapartisterae så länge, att de slutligen blefvo hotande. De hafva brutit med bonapartisterne, men de hafva ej brutit med sina fördomar och med gina äregiriga planer. I fyra månader hafva de haft en obegränsad och nästan okontrollerad myndighet, och skola de ej begagna den att bereda oss en ny öfverraskning? Vi veta väl, att de skola blifva störtade, men deras fall kunde lätt medföra nya och stora katastrefer. Låtom oss derför fortfarande vara eniga, låtom oss bekämpa deras sofismer på alla sätt och gamla oss kring konungens manifest; låtom oss arbeta för den franska och kristliga monarkien, hvars symbol är den hvita flaggan, som represen: teras af den furste, hvilken genom börden är vår konung; låtom oss alla vara ense om att ständigt uppehålla monarkien, som ensamt kon rädåa Frankrike från inre och yttre fiender!s Den artikel, som bär öfverskriften: Kan icke något göras för monarkien under ferierna?, förklarar, att det är hög tid att fatta ett beslut om hvad som skall komma efter septennatet, då en ny kammare, vald genom den allmänna rösträtten, otvifvelaktigt skulle skapa en radikal kammare. Tidningen råder grafven af Chambord att bosätta sig i Frankrike; hans närvaro skulle skingra många fördomar och han skulle genom att komma i beröring med framstående politiska personer, få en klarare blick för situationen, De kinkigaste omständigheter kunna standom öfvervinnas på ett öfverraskande lätt sätt genom personlig beröring, och förnyade samtal leda vanligen till öfverenskommelse, För öfrigt bör man med gladt mod se framtiden an,l. ty dostorinndekärioken skall aflägsna allal hinder. Med afseende å förhandlingarne emellan : Frankrike och Spanien meddelar Times: korrespondent i Paris i ett telegram af den. 9 dennes följande: Offentligaörandet af det svar, som hertigen af Decazes har gifvit spanska regeringen på dess klagomål, har efterföljts af flere intressanta historier, som ej böra lemnas oomtalade. Den franska regeringen mottog för någon tid sedan ett bref från en rik fransk bankir, hvari denne, som hade uppehållit sig i ett af departementen vid spanska gränsen, framstälde starka klagomål öfver det tillmötesgående, myndigheterna i de södra departementen visade carlisterne. Brefskrifvaren anförde särskildt att flere batterier icke blott med kanoner och ammunition, utan äfven med anspann och kavallerister, hade passerat det franska området. Han framhöll att ett sådant uppförande kunde hafva allvarsamma följder för Frankrike och uppforårade regeringen att sätta en gräns för detta ofog, emedan hon eljest kunde utsätta sig för att se sitt goda förhållande till främmande makter stördt. Ögonblickligen anstäldes en sträng undersökning och dervid visade sig att allt förhöll sig alldeles som brefskrifvaren berättat, blott på det när, att batterierna tillhörde den spanska republikens arm och hade passerat det franska territoriet för att hastigare komma till Puycerda, som då belägrades af carlisterne. Den andra episoden, som står i förbindelse med här nämnda sak, är följande: Den carlistiska general, hvilken hertigen af Decazes åsyftar i sin depesch, skall vara Lissaraga. Spanska regeringen hade icke blott sett igenom fingrarne med att han begaf sig till Frankrike, utan äfven rent af godkändt detta. En ung fransman, som återkom från Spanien vid samma tid och tycktes ha rest i samma diligens, berättar, att Lissaraga var försedd med ett spanskt pass i god ordning, och att han så långtifrån mötte något hinder hos de republikanska patruller, hvilka man då och då stötte på, att han var den enda resånde, som fick sitta qvar i diligensen vid visitationen och hvars ressaker icke undersöktes, Slutligen berättades för några dagar sedan i Cuarbel Real, att franska regeringen nyligen afslutit ett postfördrag med carlisterne. Denna underrättelse var icke blott helt och hållet diktad, utan de franska myndighaterna hafva tvärtom nyligen befalt polisen i Bayonne att stänga en butik, i hvilken såldes carlistiska frimärken, och befallningen utfärdades i samma ögonblick, som de fått kännedom om denna handel, Dsn bekante Hyacinthe Loyson, hvilken som påre Hyacinthe, fäste så mycken uppmärksamhet vid sig, emedan man i honom såg en ny Luther, som skulle åvägabringa en genomgripande kyrkoreformation, har nyligen tagit afsked från sin befattniug som kyrkohorde vid den frisinnade katolska församlingen i Genåve. Orsaken till detta steg var, att Loyson icke mäktade följa den friare riktning, som dag för dag mera bestämdt framträdde i hans församling och hvarigenom han råkade i konflikt icke blott med sina egna församlingsmedlemmsar, utan äfven med kyrkoherdarne i andra frisinnade schweiziska församlingar. I det bref, hvarigenom Loyson hos kantonalrådet anhåller om gitt afsked, förklarar han uttryckligen, att han icke vill utträda ur katolska kyrkan, och uttalar sitt ogillande öfver den religiösa rörelsen i Schweiz såsom varande antikatolsk. d UU mV MR HM rö FO fu her mn dn Tr