Aftonbladet – 13 augusti 1874, sida 2

wgordningen. Man hade icke trädt tilli mmans för att sysselsätta sig med ett kalt ångfartygsbolags intressen, utan för t öfverlägga om vigtiga internationella igelägenheter, som voro af betydelse för uropas och civilisationens framtid. Han re för sin del villig att skänka den åt! ird, hvartill general Voigts-Rhetz tagit! itiativet, den största möjliga uppmärkmhet. Innan man närmare inläte sig! ärpå, skulle det emellertid vara önskligt l st erfara hvilken åsigt England hyste i enna intressanta sak, Sir Alexander Horsrd, Englands ombud, yttrade med anleding af denna uppmaning, att den väckta Agan hörde till dem, som hans regering ldrig tagit under öfvervägande. Det vore ke heller fråga derom i det ryska prorammet. Baron de Jomini fäste uppmärkamheten på, att den egentliga öfverläggingen ännu icke vore öppnad och att det lott gälde att utbyta åsigter. Det skulle lädja honom mycket, om han af sir Alexaner Horsford — om den högt aktade geeralen icke funne frågan indiskret — unde få upplysning om, huruvida det fter generalens personliga och enskilda ppfattuiog vore utsigt, att ett förslag, ädant som det af general von Voigts-Rhets ramstälda skulle finna anslutning hos Engand. Sir Alexander Horsford antog, att an bäst kunde besvara frågan genom ett notförslag om afskaffandet af alla stående ärar och deras ersättande med en milis fter förhållandet af en man för tusendet. Baron de Jomini kunde omöjligen tro, att ir Alexander menade allvarsamt med detta örslag. Sir Alexander Horsford förklarade, tt han skulle fasthälla det, om man satte onom på prof. Baron de Lambermont, Beliens delegerade, underrättade församlingen, tt det vore hans pligt att framlägga flere etitioner från invånare i de belgiska fästingarna. I dessa petitioner begärdes, att n fiendtlig här, som infölle i Belgien, icke kulle ega rättighet att bombardera de i råga varande fästningarna. Baron de Jo nini fäste uppmärksamheten på, att konfeensen redan från invånarne i flere öppna täder hade mottagit petitioner, i hvilka be särdes, att dessa städer, som ej hade någon nilitär karakter, skulle under ett fiendtligt infall vara skyddade för den främmande ockuvationshärens förbittring. General von Voigts-Rhetz anmärkte, att det skulle vara vårt att föra krig på ett sätt, som beharade alla. General Arnandeau, en af Frankrikes delegerade, önskade få veta, om det funnes någon xrund för ett meddelande i idningarna, att Ryssland och Preussen ämnade i krigstid fullkomligt skona all enskild egendom. General von Voigts-Rhetz svarade, att det helt visst förhölle sig sålunda, dock med de vanliga reservationerna för inqvartering, förplägving, furage, dricksvaror, ved, beklädnad, körslor och krigskontributioner. General Arnandeau utbad sig upplysningar, huruvida fortepianon och palissandermöbler räknades till ved. Baron de Jomini tog skyndsamt till orda för att uttala, att den ifrågavarande frågan kunde diskuteras, då paragrafen om privategendom komme på dagerdningen. Blanc, en af Italiens delegerade, fäste uppmärksambeten på, att rätten att försvara sitt lif stode i nära beröring med frågan om den privata egendomen. Om en fiendtlig här infölle uti Italien, skulle de italienska bönderna taga sina hötjugor och liar och an falla fienden, hvar de påträffade honom. General von Schönfeld, Österrikes delege rade, uttryckte sin förvåning häröfver ge nom den anmärkningen, att det hade han aldrig trott; men i hvarje fall vore de nämnda vapnen icke af det slag, som det var förbjudet att begagna. Blanc önskade veta, om medborgare, som icke tillhörde armån, skulle behandlas som krigsfångar, om de grepos med vapen i hand. General von Voigts Rhetz ansåg det för solklart, dock naturligtvis med det vilkor, att de vore försedda med papper, som styrkte att de förut tjenat i armån, samt med vaccinationsintyg och med erforderliga medel ått sjelfva kunna bekosta sitt underhåll i fångenskapen. General Servet y Fumagalli, en af de spanska delegerade, meddelade konferensen att han, ledd af de humana käns lor, som gjort spanviorerne och i synnerhet de spanska soldaterne så ryktbara, ämnade inlemna ett förslag, söm afsåge, att man omsorgsfullt skulle betäcka kavallerihästarnes ben, innan anfall gjordes. Baron de Jomini ansåg, att det skulle vara bättre att gifva Genevekonventionen en större omfattning, så att den äfven komme att omfatta armåernas hästar, General Servet anmälde, att han, utom förslaget om att skydda kavallerihästarnes ben, vill framställa följande tilläggsartiklar till det ryska programmet: 1) Kriget är en strid mellan två beväpnade nationer, under hvilken man skall tillfoga individerna möjligast minsta skada. Om derför två batterier stå midt emot hvaran dra, skall man undvika att skjuta på folket och hästarne; det är tillräckligt att demontera kanonerna. 2) Under en strid man mot man skall det icke längre vara tillätet att bugga med sabeln i ansigtet. Nutidens krig afse att sätta fienden ur stånd att skada, icke att vanställa honom, Då mötet nu varat öfver en timme, började medlemmarne att känna sig trötta, och baron de Jomini föreslog, att mötena skulle uppskjutas för tre dagar. Då han härtill knöt den frågan, om det funnås pktra med: lemmar, som ännu hade någon anmärkning att göra eller ville framställa bestämda förslag, yttrade sir Alexander Horsford, att han fätt befallning om att inlemna ett förslag om tidningskorrespondenternas ställning vid armeerna, enär engelska regeringen och särskildt de engelska generalerne fäste stor vigt vid dessa personers säkerhet. Om det olyckliga förhållandet inträffade, att en af åessa personer toges till fånga, önskade manr att en sådan korrespondent garanterades rättighet att skriiva i tidvingen eller tidningarna på det ställe, der han hölles i fångenskap, mot det vanliga arvodet af en penny för raden. Baron de Jomini fann, att denna sak rättast komme till tals, då kapitlet om krigskontrib a tinnar färatnman 4311 hahandlia a