Aftonbladet – 10 augusti 1874, sida 3

MUSIK. De italienska sånvgartisterne hafva nu ge nom fredagens och lördagens representationer å Mindre teatern gjort sig gällande å det ravsikaliska dramats område, hvilket bäst ölverenssstämmer med arten och skaplynnpet af deras förmåga. Den förra aftonen gåfvos scener och akter nr La Traviata, Rigoletto och Faust och den senare Donizettis ypperliga buffa Don Pasquale samt misererescenen ur Trubaduren. Det rik: haltiga nöje, som publikon skördat af dessa prestationer, har visserligen icke varit ostördt, ty dels är Mindre teatern ur så väl akustisk som dekorativ synpunkt temligen vanlottad, dels ackompanjerades den vakera sången på ett sätt som, hvad pianostämman angår, var berömvärdt, ehuru icke tillfyllestgörande, men i öfrigt förvillade både artister och åhörare samt understundom före föll icke blott torftigt, utan rent af kaotiskt. Enhvar, som förstår att skilja hufvudsak från bisak, torde emellertid bsvara dessa säregna musikaliska företeslaer i kär och tacksam erinring. I den stora slatscenen uv första akten af La Traviata utmärkte sig signora Mon toya genom känsla och gratio i sång som spel, och hr Benfratelli, hvars dramatiska förmåga visserligen icke motsvarar hans musikaliska talang. brillierade med sin stämmas välljad och kraft i den erotiska åuon. Andra akten af Rigoletto ionshåller flere af denna operas mest framstående nummer och gat samtliga de utförande tillfälle till intressanta och karateristiska prestationer så väl i kantilenan som deklamationes. -Med ojemförlig öfverlägsenhet framträdde emellertid här signora Donadios själfullt artistiska uppfattning af Gildas parti, och hennes före drag af den skära och effektrika slutarian blef representationens glanspunkt. Äfven i Faust (tredje akten) måste man värdera hennes tolkning af visan och koloraturarian, likasom den ädla värdighet, hvarmed hon frambar sin andel at ensemblerna, men med Gounods djupt patetiska och omsorgsfulit kombinerade musik visade sig de öfriga i operan uppträdande artisterna föga hemmastadde och särskilt var återgifvandet a? Mephistopheles egnadt att temligen lågt neddraga depna typ, som, alldeles ntplunirad på djupare humor, blef endast putslustig och okrolig samt derjemte icke så litet rå. Ett undantag utgjorde likväl Mephistopheles första fraser till Martha, hvilka at hr Fiorim framfördes med verkligt mä sterlig deklamationskonst, omöjligt var för hr Bentratelli om BågGrg fbbdespelare ng digt uppbära Fausts parti och kann öb vr endast I arlan något så när jomförjig med det förträffliga, som han inom sitt rätta musikaliska område förmår åstadkomma, Så mycket lyckligare var det italienska sångsällskapets uppträdande i Don Pas qualer. Här rörde sig de rikt begåfvade artisterna på äkta fosterländsk grund och deras liffulla komik blef oemotständli: ge nom en rörlighet, verv och styrka i pointeringen, gom icke kunde förfela att eröfra khörarnes spepatien Signora . Donadios Norina yar fin och ölskyärd, men äran a! dagen, tillföll egentligen hr Fiorinj, hvars don Pasquale i en totalbild uppenbarade de utmärkta egenskaper, hans Iseporelloaria antydt. Eno reminiseens från konserten var misererescenen ur Trubadurens, hvarmed signora Montoya och hr Bonfratelli här likasom i kyrkep ynnno auditoriets varma er känsla. 4 SKON