Aftonbladet – 10 augusti 1874, sida 2

worship regulating bill), sedan Gladstones förut gjorda försök att genom en massa ändringsförslag göra lagen om intet hade misslyckats. Kastar man en blick tillbaka på de fem månader (från den 5 Februari), som parlamentet varit församladt, skall man finna att detta års session hvarken har utmärkt sig genom några vigtigare lagstiftningsarbetenr eller nägra förhandlingar af större intresse rörande den utländska politiken. Antalet af mer betydande lagförslag, som vunnit parlamentets bifall, inskränker sig i grunden till fyra: lagen om handel med och utskänkning af spirituosa (licensing bill), Mundellas lag om fabriksarbetet, lagen om patronaträttigheterna il: Skottland och slutligen rituallagen, Times nämner att parlamentet utom dessa positiva lagarbeten har undangjort en hel mängd årligen förekommande ärenden, såsom förnyelse eller förlängning af 30 till 40 lagar, hvilkas gällande kraft var nära att upphöra, fastställandet af skatter och utgifter förl: nästa års finanser, upptagandet af en hop petitioner och berättelser m. m.. men gifver för öfrigt icke något godt vitsord för flit åt representationen. Lät vara, säger tidningen, att man icke väntade eller önskade mer af parlamentet. Men vi tillåta oss spörja: har det i så fall varit nödvändigt att hälia flere hundra af konungarikets utvalde män tillsammans för att ingenting. uträtta? På ett eller annat ställe mäste ettl slöseri med kraft ega rum eller också måste ajelfva maskineriet arbeta särdeleg tungt, när så mycken tid måst användas för att Bstadkomma så ringa resultat. Hvad angår den utländska politiken hafva nog i parlamentet förekommit åtskilliga spörsmål t. ex. rörande konferensen i Bruxelles, annektionen af Fidji-öarne samt Englands förhällande till regeringen i Mal drid; men de upplysningar, som vid dessal tillfällen af regeringen gifvits, hafva i regeln inskränkt sig till att bekräfta hvad man visste förut. Likafullt måste man i ett visst afseende beklaga att det engelska parlamentet just nu ajournsrar sig, då det fins ett par brinnande frågor för dagen (just konferensen i Bruxelles och förhållandena i Spanien), om hvilka man likväl kunde hovpas att då och då erhålla pålitliga underrättelser medelst interpellationer i under huset. På spörsmålet om en eventuel in tervention i Spanien från de europeiska re geringarnes sida svarade sålunda understatssekreteraren den 3 dennes att en väpnad inblandning icke påtänktes och att, om den skulle ega rum från en enskild makts sida, skulle ett sådant steg ej vinna understöd från de öfriga makterna, Denna förklaring är icke utan intresse, emedan den innebär en vink om att en väpnad intervention väl icke är sannolik, men dock icke har hört till omöjligheterna, och att den kanhända verkstälts, i fall de öfriga makterna följt Tysklands initiativ. För öfrigt har Disraeli kort före sessionens afslutning vid lordmayorsbanketten gifvit sina landsmän den mycket lugnande och smickrande försäkran att de europeiska stormakterna aldrig till den grad täflat att vinna Englands vänskap och inflytande, som just nu. Den engelska pressen tyckes genom denna förklaring till och med hafva råkat i förlägenhet för att förklara genom hvilka trolldomsmedel Disraeli har åstadkommit denna märkliga förbättring af Englands ställning i Europa. Underhuset förkastade i sitt möte den 5 dennes annekteringen af Fidjiöarne, hvilka som bekant voro erbjudna engelska kronan af konungen och betolkningen. En medlem af underhuset, Mac Arthur, väckte frågan, utan att hafva rädgjort derom med regeringen, och föreslog, att huset skulle uttala sin tacksamhet för ministeren, derför att den efterkommit befolkningens önskningar, och bemyndiga henne att sända guvernören i Nya Syd-Wales, Robinson, till Fidji för att göra de inledande stegen till annektionen, Sir Charles Dilke föreslog en ändriog, som anbefallde regeringen det noggrannaste öfvervägande, innan den gick in på att annektera öarna, och Gladstone be kämpade hela planen, och framhöll i synnerhet, att det icke vore något skäl, att underhuset åtoge sig ett ansvar, som rege: ringen icke sökt pålägga det. Då ingen af ministrarne deltog i debatten, utgjorde omröstningen i och för sig intet nederlag för regeringen, men annekteringen måste dock efter hvad som händt troligen anses för uppgifven. Koloniministern lord Carnarvon har, som bekant, redan för längre tid se dan i ett tal anfört allt, som kunde tala för och emot annekteringen, och när han syntes vara benägen för, att den engelska kronan boråe öfvertaga öarna, var majoriteten i hast på bans sida. Mac Arthur trodie utan tvifvel, att han genom att väcka fräcan skulle understödja ministåren, men han ästadkom alldeles motsatta resultatet. DÅå personer ha regeringen på sin sida, göra de klokast uti att hälla munnen, skrifver Times, ty att framkalla en diskussion, är detsamma som en uppmaning till opposition. Det skulle i sanning ha varit märkligt, om underhuset för egen räkning och utan någon officiel uppmaning till opposition hade kommit fram och Btagit sig något, som man kan antaga vara föremål för öfvervägande i ministerrådet. Låt ministrarne sjelfva komma fram med sina skäl och äsigter, och det tillkommer då huset att döma mellan de motsatta åsigterna, Huruvida saken åter kommer un: der debatt på föranstaltande af regeringen är svårt att afgöra, dock synes det icke troligt, att regeringen skall utsätta sig för ett nederlag, RER EDORTREET EEK Konungen oeh drottningen jemte prinsarne återkommo i dag kl. 10,:1 min I till hufvudstaden med ett extra bantåg, hvarvid T salnt mafa från Aklannehalman KA