Aftonbladet – 10 augusti 1874, sida 2

NIVUNILVUIL UUHIV RUS UBU mar fota m De spanska tidningarna meddelade för några dagar sedan en not från furst Bismarck till franska regeringen, hvilken var affattad i ett synnerligen hotande språk och som väckte ett mycket stort uppseende. De: befanns dock snart att noten var falsk, ehuru de i densamma uttryckta tsigter om det brottsliga i det understöd, som franska regeringen förmenades lemna carlisterne, för icke längesedan högt förkunnades af den tyska regeringens officlösa tidningar. Times brefskrifvare i Paris har om denna sak lemnat en relation, som han säger sig ha hemtat ur de mest tillförlitliga källor. Vi meddela ur densamma följande: Kapten Schmidts afrättning upphetsade i Tysk land den offentliga meningen mot carlisterne till den grad, att regeringen var så att säga tvungen att vända sig mot Frankrike, som beskylldes för att intaga en vänskaplig hållning mot carlisterne. Deön 21 Juli hade der: för furst Hohenlohe en sammankomst med hertig Decazes. Denna var af helt och hållet privat natur och afvek ej ett ögenblick från den ömsesidiga vänlighet, som två män, hvilka båda vilja leda en kinkig sak till ett tillfredsställande resultat, städse visa hvarandra. Samtalet slutade derföre på ett för båda parterna behagligt sätt. Emellertid blef Tysklands harm allt större och större, och det säg ut som om man ville foråra satisfaktion för den mot en tysk undersäte begångna förbrytelsen. Den 26 Juli hade derföre det tyska sändebudet ett nytt samtal med franske utrikesministern. Ehuru detta var förtroligt, hade det dock ej en sä helt och hället privat eller personlig karakter gom det första. Tyska sändebudetluttalade mera bestämdt att Tyskland, ehuru fast beslutet att icke bringa i fara sitt goda förhållande till Frankrike, icke kuade, hvarken i sitt eget eller mensklighetens intresee, tillåta, att de af carlisterne intagna provinserna ständigt finge fortfara att såsom hittills vara skådeplatser för grymheter utan liko. Tyskland — sade han — var fast bestämdt att icke följa Frankrikes exempel från 1870, dö utnämnandet af en tysk prins till Spaniens konung blef förevändningen för ett krig; men det hoppades att Frankrike ville taga nödvändiga mått och steg, ksyftande att hindra carlisterne från att känna sig uppmuntrade af det skenbara understöd de mottogo från Frankrike. Om franska regeringen icke kunde eller ville uppfylla detta hopp, skulle Tyskland vara nödsakadt att tillgripa diplomatiska åtgärder, och det förbehöll sig i alla händelser rätt att sända en flotta till spanska kusten, antingen för att förhindra tiliförsel till earlisterne eller för att fordra upprättelse för mordet på en af dess underskter. Som man ser unåvek Tyskland under detta officiösa samtal allt, som kunde hafva ett utmanande oller agressivt utseende. Det förklarade på förhand att det icke ville bringa i fara det vänskapliga förhållandet de båda nationerna emellan; det påminde om Frankrikes olyckliga ömtklighet 1870, men blott för att till lägga att det icke ville följa exemplet; det fordrade intet, uttalade blott ett hopp. Det var dessutom så höfligt att det förklarade den franska regeringen att det förbehöll sig rätt att sända en flotta, icke till den franska, utan till den spanska kusten, något som den franska regeringen naturligtvis icke hade rätt att förbjuda. Påföljande dag underrättades furst Hohenlohe af den franske ministern — som hade lemnat alla möjliga upplysningar som skulle kunna ställa den tyska regeringen tillfredg — att denne, efter att på det nogaste ha öfvervägt allt, icke fann något hotande i haus meddelanden. För öfrigt hade det tyska sändebudet genom nämnda samtal kommit till insigt om, att äfven om Frankrike icke var benäget att taga initiativet till ett erkännande af den spanska reringen, så kunde det dock ej förhindra de öfriga europeiska makterna att göra detta om de derom bletve eniga. Den iranska regeringen åter har kommit till visshet om Spanien hvarkentihade begärt eller önskat att någon inblandning från tysk sida i de mellan Frankrike och Spanien sväfvande frågorna och att en sådan inblandning sannolikt skulla såra den spanska nationalstoltheten. — Kölnische Zeitung af den 28 Juli meddelade ett rykts: om samtalet den 26, och ehuru det väckts uppmärksamhet kunde det dock ej sätta det af förhandlingarna väckta intrycket i falsk dager. Man hade allt skäl att hoppas att saken skulle förblifva sådan den var. Men på morgonen den 3 Aug. meddelade en spansk telegrafbyrå sin franska korrespondent en helt och hållet falsk i hotande ton hällen note. Franska regeringen begagnade sig af sin rätt, seqverterade den och förhindrade att den blef offentliggjord inom landet, men kunde naturligtvis ej hindra att den spreds i utlandet. Den 4 på aftonen fick man veta, att een blifvit meddelad engelska pressen och väckt stor sensation. Lyckligtvis dementerades den genast från Berlin och den enda verkan den hade, var att den, förunderligt nog, på börsen i Paris gaf anledning till en pahbik, ehuru man derstädes icke visste ordalydelsen af densamma. Hvarifrån denna note kommit och hvad som är orsaken till denna skamliga manöver, är icke godt att säga. Den tyska regeringenblef förvänad öfver att se sina anmärkningar på detta sätt travisterade och att se sig beskyld för att ha antagit en utmanande och aggressiv hållning, nägot som den just sträfvat att helt och hållet undvika, Den franska regeringen visade likaledes — genom att seqvestrera den ifrågavarande noten — huru skadlig den var för landets intressen, värdighet och lugn. Det vore oklokt att anställa gissningar om hvarifrån den kan ha kommit, Det är nog att veta, att två regeringar, som l: båda äro särdeles intresserade i den, ha afvisat den med en harm, som utan tvifvell skall delas af den allmänna meningen i hela l: Europa. VV LL ran ns oh bet 0 DO bont 0 hot bet dn DR brat 3ee Moniteur Universel meddelar, att en uppmaning blifvit stäld till Don Carlos gemål, infantionan Margarita, om att lemna trakten vid Pau, der hon hittills uppehållit sig med sina barn och att slå sig ned någonLER lan I Ing nma af Vkrkankbvilka Tlatdan sotare