Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

Sverige — i synnerhet från gränsdistrik: terna och den sydvestra kusten — ha om: kring 160 deltagare infunnit sig, under det att de danska deltagarnes antal, sågom naturligt kan vara, är det minsta, nemligen mellan 70 och 80. Till möteslokal har man valt det i vestra delen af staden belägna förlustelsestället Klingenberg, i hvars stora festsal förhand: lingsmötena hållas hvarje förmiddag. Ettermiddagarne är det meningen att lemnba fria, på det att deltagarne i mötet äfven måtte få tid att något färdas omkring i Kristianias omgifningar. Församlingssalen, som rymmer bortåt ett tusen personer, är stor, luftig och god att tala i, och de för deltagarnes beqvämlighet vidtagna åtgärderna tyckav vara väl lyckade. Förhandliegarne började i morgse med val af ordförande, en från hvart och ett af de tre länderna Till svensk ordförande föreslogs af någre rkolinspektorn Uddgren, af andre rekter Leffler, båda från Göte borg, och sedan hr Leffler hade undanbedt sig att bli vald och varmt förordat hr Uddgren, utsågs denne erhälligt. Till dansk ordförande valdes öfverläraren Kraiberg från Kjöbenbavn, till norsk pastor G. Hansen, hvilken sistnämnde ledde dagens förhandlingar. Debatten i dag var tydligen blott en förpostfäktning, ett förebud till de strider, som efter all gannolikhet skola utbryta, när man kommer till ett längre ned på programmet framstält diskussionsämnet, nemligen om friskolorna. Förhandlingarna i dag värde sig omkring bandet mellar bemmet och akolanv, ett ämne, som just icke kan tyckas innebålla synnerligt stoff till polemik, men hvilket icke desto mindre gaf upphof åt en temligen liflig meningsätrid, sedan en norsk talare hade framkastat anspråket på konfessionslösa folkskolor i stället för de nuvarande religionsskolorna samt på en större frihet för vederbörande kommun och i synnerhet de föräldrar, hvilkas barn begagna skolan, att utöfva ett viset inflytande på ekolans organisation och styrelse. Naturligtvis väckte detta motsägelse frin presterces sida; der man menade, att religionsundervisningens skiljande från skolan skulle beröfva denna det skimmer at anseende, hvari hon hittills hade stått hos menige man, och att det å andra sidan skulle leda till en fullkomlig laglöshet, om man medgåfve skolorna ev större sjelfständighet i förhållande till den embetsmässiga adwministrationen och en vidsträcktare rättighet att på hvarje ställe rätta sig i någon mån etter de lokala förhållandena. Debatten fördes förnämligast mellan porrmär och dan skar, under det att svenskarne i dag höllo sig mer tillbaka. Sinnesstämningen, som efter ett temligen bredt och icke synnerligen originelt inledningsanoförande af en norsk talare var något nedtryckt, blef genast betydligt lifligare, så snart man kom ip på den brämnande frågan om skolans och kyrkans inbördes förhållande, och de hvarandra korsande bifallsoch misshagsyttringarna vid de olika uttalandena antogo snart en så liflig prägel, att ordföranden — och detta knappt utan skäl — fson sig föranlåten att framställa en uppmaning att icke fortfara med detta slags opiniousyttringar. Till nkgot rexultat ledde diskussionen icke denna gång. De fleste talare, som uppträdde, tycktes vara eniga derom, att i de nordiska länderna för närvarande icke det förtroende oeh den samverkan mellan hemmet och skolan vore rådande, som mhste anses nödvändiga; mex hvad angick orsa kerna till detta förhållande och medlen att afhjelpa dem, hade rästan hvarje talare sin mening. Uuader det att man på szågra håll, såsom nDyss nämndes, tillstyrkte skolans fri görande från kyrkan och en vidsträcktare organisation af församlingsmedlemmarnes maktutöfning af kontrollen öfver skolan, var man på andra håll öfverens om att varna mot sådsna nya experimenter. I afton har en stor del af deltagarne j mötet varit ute på en utflygt till den nära en mil från Kristiania liggande Frognersätern, hvarifrån man i så vackert väder som det, hvilket har varit rådande på eftermid dagen, har en utmärkt vacker panorama: uwsigt öfver Kristianiadalen. I morgon bittida börjar man på sammankomsten med att afhandla frågan, huruvida nutidens skolor tillfredsställa anspråket, att menniskans själsoch kroppskrafter skola utvecklas samtidigt. .