Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

Frågan gjordes i en ton af låtsad likgil tighet, men den hederliga Hal Thornton rodnade på samma gång likt en ung flicka, Jo, Harry, det har jag hört henne säga, Förliden torsdag, då hon var här för att köpa ägg och du just i det samma kom hem från staden, yttrade hon rent ut att du var en rätt vacker, ung man och det byggligaste exemplar af en hederlig, engelsk landtbrukare, hon någonsin sett. Jag erinrar mig bestämdt, att du kom från staden, ty du hade på dig din mörka jagtrock, din nya, runda hatt och den der blå halsduken, Cyril gaf dig, då han kom från Oxford. Ah, prat! Det kan anstå en fin herre som Cyril att gå och sprätta med siden halsduk, lävendelfärgade handskar och lackerade stöflar, men jag är icke en sådan, jag är en tarflig jordbrukare, ingenting mera och ingenting mindre, och det bör miss Drugh lära sig inse ju förr dess hellre, Han talade i en ton at högdragen bestämdhet, men ieke desto mindre märkte Mary tio minuter derefter, då hon stod vid ett fönster i öfre våningen, huru den djerfve friaren försigtigt smög bort i skuggan at en mur; och nog såg det för hennes ögon ut, som han varit klädd i mörk jagtrock, ny, rund hatt och blå halsduk. TREDJE KAPITLET. Har någon sökt mig? — bar något bret eller bud blifvit lemnadt? Nö), intet.s Miss Drugh tog af sig hattea och kastade ned i den en bukett violblommor, som hon hade plockat under eftermiddagens promenad, rörde derefter om elden i kaminen, så att den lyste med klarare sken, och gick bort till fönstret. Skall jäg tända lampan?