Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

Fjerde svenska publicistmötet. (Från Aftonbladets korrespondent.) Hvad vill mötet göra för lösningen a spörsmålet om en älderdomsoch unde) stödskassa för svenske tidningemän? — hade hr Gumezelius frågat. När ärendet ft redrogs, föreslog motionären att man skull söka åstadkomma en grundplåt genom fr villig teckning efter ett slags gradera skala, så att nemligen hvarje tidning fö! bunde sig att för visst antal år bidrag med en veckas inkomst af en annonsspal (således de större tidningarne med 6 spal Iter för år, de minsta med 1). De komite rade, åt hvilka frågan öfverlemnades, för ordade att dels tidvingsegare (eller tid ningsutgifvare) skulle, exempelvis för tr Tår, teckna bidrag efter nämnda grund, del öfrige tidningsmän deltaga på sätt, som det redan befintliga förslaget till stadga för en pensionsoch understödsföreniog ä angifvet, samt att sskens vidare befrämjand måtte öfverlemnas åt tre komiterade, hvilk: skulle anlita de tjenligaste utvägar, för at intill nästa publicistmöte söka samman bringa en så pass betydlig fond, att dei kunde utgöra en lockelse till tiiniogsmän nens allmänneliga inträde iföreningen. Hr Kjellberg, Nachman, Ridderstad, Borg, Hed lund dels voro tveksamme, dels ville att frågar skulle kastas öfver bord. För förslaget uppträdde hrr Gumelius och Wall. Der sistnämnde hade med ledsnad hört alla de om misströstan vitnande invändningarna: att ett behof verkligen förefunnes, vore väl omöjligt att bestrids; ej heller kunde tal. fiuna något stötande i ex på det sätt, som komiterade autydt — föreläsniogar, utgif. vande sf en Årsbok m. m. — hopbragt grunåfond. Tal. framhöll i öfrigt, att just specialkassor, i motsats mot hvad man påstått, verka raskare än andra, derest man ej i särdeles god tid inträder i de senare. Slutet blef, att ärendet öfverlemnader, att på föreslaget sätt, vidare befrämjas af trenne komiterade, hrr Wall, AnderssoaElevberg och Hedin. Hr Borga förslag om en understödsfond för förföljde, hederlige och bshöfvande tidnings män föranledde en nwkgot varm öfverläggning. Motionären, häntydarde på en i förväg vid en annan fråga at hr Hedlund yttrad anspelaing på hr Borgs assurana-ic, fann besynnerligt att ej en sådan ic alsgit an i en handelsstad som Göteborg. Erin rande om juryns sammansättning och n, v. stadganden om religiösa och politiska pressförseelser, ville han visa, att det ej vore nå gon orimlighet att söka bereda någon hjelp åt dem, som drabbades af lagens stränghet. Det n. v. tillståndet af lugn och humanitet vore näppeligan stt påräkra för alltid. Förslaget ginge ej ut på att uppmuntra vare sig den ena eller andra riktningen inom presen: agsuransen om den pu skulle så kallas, afskge att assurera det allmänt menskliga och rätta. Hr Hedlusd ansåg, att en dylik tillställning blott skulle skada pressens sak. Denna främjades bäst at dem, som vore beredda att någonting lida för sina sträfvanden. Man borde ej förvandla det till en affär att göra sig till martyr. Hrr Nechman och Flodman funno intet verkligt behof tala för den föreslagna Atgärden, och hr Bälow anskg pressen numera innehafva en så stark ställning, att en verkligen förföljd äfven utan pressens medverkan näppeligen skulle komma att sakna understöd. Hr Ridderstad befarade, att den föreslagna åtgärden skulle i utlandet framkalla en för oss förödmjukande uppfattsirg af det politiska tillståndet i Sverige. Hr Kjellberg erinrade om boktryckaren Börjessons kasus och protesterade mot derav förfarande, som velat förlöjliga förelaget. Hr Hedin fann det ej heller vars af verkligt behof påkalladt och trodde sig ej heller skola upplefva så förändrade förhållanden, att hsn komme att frångå sin mening i detta hänseende; men sjelfva den möjligheten funnes dock, och ett förslag i godt syfte borde ej bemötas med mizestydningar och håv. Motionären ktertog sitt förslag Frågan om pressens ställning till myndigheterna framkallade också en liflig debatt, åt hvilken derjsmte från ett håll gafs en alltför personlig karakter. Slutligen antogs med 18 röster mot 16 följande af hr Kjellberg framlagda förslag till rexolution: 1cke mindre af omtanke för det allmännas angelägenheter, än af nitälskan för den periodiska pressens anseende vill mötet hafva uttryckt en allvarlig önskan, att något mera af tillmötesgående, än hvad hittills i allmänhet kommit dem till del, måtte egnas tidningarnas referenter, i första rummet af länens och kommunernas myndigheter, (landsting, stadsfullmäktige och magistrat m. fl. auktoriteter) samt för öfrigt af enskilda korporationer och föreningar, hvilkas verksamhet äfven kan anses beröra hela eller en större del af allmänhetens intressen i någon vidsträcktare mån; så att tidningarna, hvar och en i sin stad, må blifva iståndsatta att på lättaste och tillförlitligaste sätt inhemta och meddela allmänheten upplysningar om dit hörande förhållanden, öfverläggningar och beslut. Mot detta beslut anmäldes flere reserva tioner. Utan tvifvel var det den nödvändigtvis mer och mer brådskande öfverläggningen under sista sammanträdet, kom medförde det missödet, att mötet — om äa med knappt lertal — omkullvoterade ett af dess närmaste föregångare fattadt beslut, hvartill nu tt redaktionsförslag förelåg, nemligen om len literära eganderättan tidningar emellan. För behandlingen af telegramfrågan utbeler jag mig att få särskildt och mera utförligt redogöra, Måhända åtsrstå äfven vägra nskildheter, vidkommande hvad i öfrigt unler mötet förefallit, att tillägga. Eder korrespondent,