Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

Esdast att du är nedstärkt från butvud till fötter. Är jag det? Harry kastade en sorgsen blick på sin rock. Ja, det är icke endast rocken; leran har icke ens haft försya för att gätta sig i ditt ansigte; du har till och med en stor fläck på näsan, som alldeles icke gör ditt utseende intressant, det kan jag försäkra dig — den ensam vore i atånd att förderfra alla dina förhoppniagar, Tror du det? sade Harry helt undfallande; ja, du känner fruntimmerna bättre än jag. Han lyfte handen tillansigtet för att förvissa sig, om den ofvannämnda fläcken verkligen fanns der eller om han blott var utsatt för stt grymt gyckel, Jag skall gå till pumpen och skölja öfver mig. Men dina stöflar, Hal — hvad skulis miss Drugh tänka om sådana stöflar! Och din rock och —2 Men nu blef master Harry motspänstig. Ack, jag bryr mig icke om det. Icke kan jag nu på qvällen gå och taga på mig svarta kläder, dorför att jag tänker fråga en flicka, om hon vill bli min hustru. Vill hon ha mig, så hoppas jag att det är för min egen skull ceh icke för min rock — Ja vlast, min vän, men miss Drugh är mycket nogråknad, det bör jag säga dig; hon yttrade till mig härom dagen, att menniskör, som af naturen fått ett vackert utseende, också ega rätt att draga nytta af denna ghlva, 2Så mycket slarf ni unga flickor prata! Att icke missa Drugh då tänkte på mig, derom skulle jag vilja slå vad, hon hade nog sina tankar på någon beundrare i Lon don, Aldrig lär hon väl ha sagt, att hon finner mig vacker, eller hurn, kära Mary?