Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

Fjerde svenska publicistmötet. (Från Aftonbladets korrespondent.) Jag har redan i ett telegrafiskt medde lande nämnt, att mötet ej medhunnit fyra af de å programmet uppförda sjutton öfver. läggningsämnena, nemligen: åttonde frågan: böra ändringar i tryckfri hetslagen föreslås nästa riksdag, och hvilka? elfte frågan: är ej den stundom förekommande förlöjligande tonen i rättegångsafdelningen förkastlig? Om följstongen skall utgöra en stående afdelning i politiska tid ningar, bör då ej synnerlig omsorg egnas åt denna afdelning? fjortonde frågan: böra ej tidningarna egna större uppmärksamhet, än hittills, åt grannlandens literatur? femtonde frågan: hvilka åtgärder kunna vidtagas, för att skaffa helgd åt de mötesbeslut, hvilkas verkställighet är af pressen gjelf beroende? För öfverläggningen om postbefordrings frågan (den kttonde) har jag redogjort, äfvensom omtalat att åt fem komiterade uppdrogs att affatta förslag till en resolution, hvari båda sidornas åsigter blefve uttryckt. Detta resolutionsförslag, som af mötet en hälligt antogs, var af följande lydelse: Mötet erkänner med fägnad, att den nya ordningen med tidningsstämpelns och postförvaltarearvodets utbytande mot en postafgift, beräknad efter tidningarnas prenumerationspris m. m., hvarom 1:a och 2:a publicistmötena framställt önskningar, har burit goda frukter och medfört väsentliga fördelar så väl för det allmänna som för tidningarna, och anser sig mötet tillika skyldigt vitsorda, att postförvaltningen i allmänhet med stort nit sökt öfvervinna de svårigheter, som måste uppstå vid införandet af en så genomgripande förändring i äldre förhållanden. Likväl återstår åtskilligt, som torde mana generalpoststyrelsen att fortgå på den öppnade bavan, hvartill hör utsträckning af inlemningstiden för tidningar samt nedsättning i det n. v. korsbandsportot, hvilket synes vara allt för högt. Likaledes framstår såsom behöfligt att vinna ändring i det höga postportot på vissa främmande orter. Utan tvifvel förefinnas på flere orter anledning till anmärkningar mot postexpeditionen, men man bör hoppas, att dessa skola blifva allt färre, i den mån generalpoststyrelsens uppmärksamhet städse varder fäst på de särskilda fallen.Jag väsder mig nu till språkfrågorna. Hr Hedlund utvecklade i ett lifligt och sakrikt anförande sin motion, att tidningarna böra vinnlägga sig om ren svenska och vid utsöndringen af de främmande orden företrädesvis upptaga gamla svenska ord. Såsom motståndare uppträdde hr Bäölow, som fann en reaktion mot det öfverdrifna bruket af utländska ord redan vara i full gång, samt framhöll att språket måste följa med odlingens utveckling, hr Wallberg, som ansåg lika farligt att återvända till gamla ;redan nedmyllade svenska ord, som att bruka främmande ord; Kjellberg som ville visa att åtskilliga exempelvis nämnda äldre ord vore obegripliga. andra sidan för. ordades förslaget kraftigt från flere synpunkter. Hr Björkman betonade sakens vigt för folkbildniogen. Tal. hade en gång besökt en bonde, som var sysselsatt, under svett