Aftonbladet – 6 augusti 1874, sida 3

istort bekymmer, hvar han skulle göra a barnet. Pennivgar egde hon nog, men hva finna ett hem som för henne var passande Hustrun till en närboende landthushållare erbjöd sig att upptaga den lilla faderoch moderlöss som eget barn, då hon sjelf e hade några döttrar. Den goda frun va visserligen i många hänseenden lämplig til Ostermor, men mannen adragka och huset sex söner hade ej bästa mamn om sig — detta förslag dugde säledes ej. Ytterligare fangs ett gammalt, ogift fruntimmer, högs aktningsvärdt och med de strängaste grundsatser samt med mycket knappa in komster, som oupphörligt runkade på br vadet, suckade djupt, uttryckte sitt medli dande med barnets öivergiip, belägenhe och orbjöd alg att för OP utt vacker summa rv 3 erlagd, vaga henne i sin värd ledsslät hon natnrligtvis endas ös af den renaste menniskokärlek. Mi Thornton respekterade hennes grundsatse och trodde på hennes filantrupi, men ryktet sade att hon svälte sitt folk, och han aför anbudet. illa miss Mary, som från. början förtroligt hade slutit sig till honom, afgjorde ändtligen frågan på det mest lakoniska sät: i verlden, Hon klättrade upp på hans knä, lindade sina armar kring hans hals, lade sitt lilla, lockiga hufvud vid hans breda bröst och sade med sin milda barnaröst: Wär får jag följa dig hem? — hem till dig? Jag vill se dina stora gossar. Hem med henom, du lilla, förstådiga Mary! Han gaf barnet ett hjertligt famntag och hela hans ansigte strålade af belåtenhet. Visst borde den lilla flickan komma till hang hem det skulle ju på allra bästa sätt löga frågan — så enfaldigt af honom att icke strax bafva tänkt derpå!