Aftonbladet – 6 augusti 1874, sida 2

STOCKHOLM den 6 Augusti. I den europeiska politiken har under de senare dagarne stått främst på dagordningen frågan om de clyckliga förhållandena i Spa nien och om behofvet eller olämpligheten af att företaga en intervention i detta land, för att med ens göra ett slut på eländet. Härunder har äfven kommit på tal ryktena om det understöd, com carlismen vid gränsen skulle erhålla genom de franska myndigheterna, och som bekant väckte den gamle lord Russell för ett par veckor sedan en interpellation härom i engelska öfverhuset. Ingenstädes, utom i tyska pressen och möjligen äfven i tyska regeringen, tyckes man emellertid vara benägen för en intervention. Sannolikt skall dock äfven Tyskland noga tänka sig för, innan det ut sätter sig för den onyttiga och farliga risken af en inblandning i de spanska angelägenheterna, och det högljudda språk, som de tyska tidningarna förai denna sak afser helt säkert märmast att bereda Frankrike en mägnd diplomatiska trakasserier för det understöd, det skulle hafva gifvitcarlismen,samtatt nedsätta deti Europas aktning. Denna plan har dock icke lyckats. De europeiska regeringarna hafva icke på några lösa rykten eller på grundvalen af en legitimistiskt sinnad prefekts sympatier för Don Carlos ansett sig böra göra Frankrike några före ställningar i denna sak. Tyska regeringen har derför måst inskränka sig till att skicka några fartyg till Biscayabugten och de öfriga regeringarna hafva icke vidtagit någon annan åtgärd, än att inleda underhandlingar om regeringens i Madrid erkännande. Den framstående plats, den spanska frågan på detta sätt under någon tid intagit i de europeiska rådslagen, har mer än någonsia kommit pressen att fästa uppmärksamhet vid händelserna på den pyreneiska halfön. Äfven de stora tidskrifterna ha under de senare veckorna lifligt sysselsatt sig med Spanien och Revue des deux Mondes egoar i senast hitkomna häftet en del af sin politiska revy åt de spanska förhållandena, hvilka af densamma skildras på följande sätt: De spanska förhållandena rättfärdiga måhända endast alltför mycket de något högfärdiga bekymmer, som hr Disraeli ut tryckte i Mansion-House med afseende på ett par europeiska nationer, hvilkas namn han ej nämnde, De ansträngningar, som Spanien gjort för att vinna sin fribet, för att undertrycka carlistupproret, innan det ordnade sina inre förhållanden genom återupprättandet af en styrelse, dessa ansträngvingar hafva hittills icke krönts med mycken framgång. General Conchas död var ovbestridligen en olycka. Den har föranledt uppskjutandet af de operationer, som voro började i Navarra omkring Estel!a; den bar utgjortsignalen till ett återiåg, som på ett märkligt sätt liknade en flykt, och på sam: ma gång har cen haft till påföljl att öka modet hos carlisterne, hvilka kunnat påstå sig vara segerherrar och hvilka i viss mån vera det, emedan de förblefvo herrar öfver terrängen, Alla de pgositioner, som togos af Concha efter blodiga asttider, hafva måst öfvergifvas; efter att nästan ha lagt hand på Estella, har armea måst ste Hå aka i er ar . c draga sig tillbaka tiv mvrö, man nar med ett ord att börja ett nytt fälttåg och den nye öfverbefälhafvaren general Zabala har alltifrån sin ninämping varit sysselsatt att bterupprätta armån, innan has ånyo förde den i striden. Han väntar förstärkningar, han väntar utan tvifvel. också penningar för att betala sina soldater; de fleste befälhafvarne haiva blifvit ombytta. Med ett ord, ögonblicket för fiendtligheternas återupptagande tyckes ännu icke vara kommet. — Öarlisterne hafva icke dröjt att be gagna sig af denna omständighat. Då de icke hade något att frukta vid Estella, hafva de ånyo hotat Bilbao och hafva ut