Aftonbladet – 4 augusti 1874, sida 2

nandet, till stöd hvarför general Ohangarnier lånade uttryck från de gamla klassiska skalderna. Men hatven I förtjent denna hvila? Lemnen I efter eder denna politiska och administrativa trygghet, utom kvilken morgondagen förefaller att bli fyolig och utan hvilken hvilan är full af oro? Hvad hafven I gjort i polititiskt hänseende sedan den 18 Maj 1873? Ingenting annat än att ha förkastat alla de förslag. som blifvit understälda er. I hafven förkastat republiken, men republiken är oundgänglig. I måsten bereda er på demokratiens tillvaro, en okuflig demokrati. Om I voren politiker och icke hade behandlat dem som enthusiaster, hvilka gingo er till mötes, om I istället för att undanskjuta den hand som räcktes eder. om Iistället för att afslå på ett sätt, som röjde er okunnigSÅ förbund, som erbjöds er (Våldsamma afrott.) ... Presidenten ber Gambetta att modifiera siva uttryck, Gambetta: Jag beklagar det uttryck, som undföll mig, men politiska fel kunna endast ursäktas TT okunnighet, och I begingen ett fel, till hvilket I uppmuntradens genom ert partis skriftställare. ärkliga, som I emellertid ären till antal och intelligens (Ironiskt skratt från venstern.) förefaller det underligt att I icke kunnat genomföra det mödosamma monarkiska värt, hvilket I förlidet år fullföljden med så mycken ifver och hvilket led skeppsbrott den 27 Oktober. (Bifall och afbrott.) fter detta mislyckande framhärdaden I dock på den väg, I en gång beträdt, och efter nederlag fö nederlag, efter misstag på misstag kommen I till septennatet. Ingenting skulle vara lättare än att bevisa, att I icke kunnen organisera septennatet sådant I hafven skapat det, att I fyra månader härefter skolen vara lika oförmögna att organisera det som nu och att detta problem endast kan lösas genom patriotiskalid6er, vida höjda öfver partiintressena. Man råder er att taga ferier, på det att I icke må förlisa på septennatets skär och att lemna efter er, jag vet icke hvad för en spansk diktatur, som oroar landet. Man ber er rådfråga edra valmän. Jag hoppas, att I skolen finna valmän, som vilja uppriktigt upplysa er. I skolen få se att stormar skola uppstå och I skolen komma tillbaka förfärade öfver det ansvar, I iklädt er. Hvad mig angår, skall jag komma tillbaka förfärad öfver det ansvar, I iklädt er. Jag skall aldrig göra mig delaktig i konstgjorda och ofruktbara kombinationer. Gambetta helsades här med trefaldiga bravorop från venstera och lyckönskades af sina politiska vänner, då han kom ned från. tribunen, Olapier, komitens president, svarade Gambetta genom att framhålla argumenterivgen i sin rapport. Henri Brissou talade derefter och frågade om regeringen under feriernaskulle förhindra förmyandet af de monarkisks försöken från förlidet år. Hans talframkallade stark jäsning och rop på debattens afslutande hördes. Marquis Franclieu af yttersta kögern sade att någon af hans parti vore förbunden att svara, men ropen på debattens afslutande qväfde hans röst, Debattens afslutande förkastades efter två tvetydiga omröstningar. Marquis de Franclieu förklarade då, attingenting i verlden skulle hindra hans vänner från att försöka återupprätta monarkien, och om icke ferierna samlade hela församlingen kring konungadömets välgörande grundsats, visade detta blott att församlingen icke längre vore mäktig sin mission. Tolain af yttersta venstern begärde förklaring af regeringen och general de Cissey svarade: Inrikesministern har redan i byråerna förkla. rat, att regeringen är besluten att upprätthålla lagen mot anfall, från hvilket håll de än må komma och att den under hvarje förhållande vill handla med fasthet, vishet och opartiskhet. (Bifall från högern.) Tolain svarade, att för att en lag skall kunna respekteras, måste den vara antagen. Om församlingen icke orgsniserat septennatet, vore skälet att hon icke önskade göra det, emedan det skulle för sju är ha tillslutit dörren för hennes förhoppningar. (Bravo från venstern.) Talaren uttryckte islutligen den vitsheten, att monarkisterne lönskade ferierna blott för att kunna agitera för monarkien. Som bekant beslöt försam lingen att ferierna skuile räcka från den 8 Augusti till den 30 November. De senast hitkomna utländska tidningarna sysselsätta sig öfvervägande med de spanska angelägenbeterna och det sätt, hvarpå Europa bör ställa sig till denna sak. Det framgår klart af de engelska tidninIgarnas uttalanden, att man i England önskar, att regeringen icke mer än hvad som är högst nödvändigt skall blanda sig istriIden mellan carlisterne och republikanerne. Åtskilliga af Whigpartiets organer uttala visserligen sin be:åtenhet med, att lord Russell framretälde sin interpellation, men för öfrigt göres från alla sidor. den uppI fattning gällande, att en främmande inblandning till förmån för Madridregeringen icke I blott i och för sig skulle vara ytterst kinkig, utan äfven i hög grad skulle öka det spanska folkets anslutning till don Carlos och göra det nödvändigt för det land, som intervenerade, att under en längre följd af år understödja den regeriug, för hvilken den Å förklarade sig. Standard, hvilkea närmast kan betraktas som den nuvarande regeringens organ, låter särskildt Tyskland i mycket bestämda ord få veta, att det misstager sig, om det tror, att det engelska folket ämnar linblanda sig i hvarje politisk förveckling, blott derför att ultramontanismen är inblandad i den. Om Madridregeringen är stark nog att krossa carlismen, så atår det den fritt, men England skall med största bestämdhet afvisa uppmaningar, från hvil ken sida de än må komma, att följa en interveationspolitik, som blott kan hafva olyckliga följder. Det tros, att denna Englands Iställning skall göra, att Tyskland afhåller sig från all intervention i de spanska angelägenheterna och att den inskränker sig till att utverka att stormakterna erkänna regeringen i Madrid. tr I AE OO OD Nf ER Tr cn ket Uska fn RR Jr fr Af ; Till svenska medborgare har K. M:t upptagit F. A. A. Vorbeck från Oldenburg och mosaiske trosbekännaren H. Seidenberg från Åryska Polen. N