Aftonbladet – 4 augusti 1874, sida 2

STOCKHOLM den 4 Augusti. Franska nationalförsamlingens sammanträde förliden fradag lofvade ej att uppväcka mycket intresse, enär deputeraden: Paris rapport om ajourneringen icke troddes skola komma att framkalla någon synnerlig liflig debatt. Mot förväntat fick dock mötet ett verkligt intresse. I de senare sammanträdena har det hufvudsakligen varit medlemmar af venstra centern och moderata venstern, som bestigit tribunen. Men denna dag var det yttersta venstern, som icke blott uppbar diskussionen, utan gaf den en hållning och en betydelse, som den icke eljest skulle ha egt. Orsaken härtill var, att yttersta venstern öfverlemnat åt venstra centern att sköta debatterna om P6riers motion om upplössingen, för att genom sitt uppträdande icke allt för mycket irritera högern. Efter de nederlag venstra centern lidit, ansåg emellertid yttersta venstern nu tiden vara inne att uppträda och visa att den franska demokratien icke vanslägtats, att den ännu kunde uppehålla en diskussion och basera den på stora och allmänna principer. Debatten inleddes också af yttersta venstarns chef Gambetta. Majoriteten, nöjd med de segrar, den på de senare dagarnre vunnit, tycktes vara i lynne att med lugn åhöra Gambetta, hvars hela hållning röjde en fast vilja och sjelfbeherrskniug. Gambetta sade: -Det är svårt att tala under dessa förhållanden och det är svårt att förblifva tyst. Det är kinkigt att rättfärdiga en så långvarig ajournering, som blifvit beslutad så hastigt efter de senaste fjorton dagarnes debatter. Om det emellertid gifves pligter, som det är svårt att uppPR i vissa ögonblick, gifves det också skyligheter, som det är svårt att undvika. Det törslag, som är understäldt er, erhåller en exceptionel kritisk karakter genom de omständigheter, under hvilka det framstäldes. Somliga tillskrifva er oförmåga, andra förneka det, och det var kanske för att skydda er för förstnämnda tillvitelse, som I förkastaden upplösningen, hvilken skulle ha utgjort ett obetingadt erkännande deraf. Det skulle kanske ha varit väl om I antagit de konstitutionella lagarne, innan I tänkt på en hvila, som nationen icke vill njuta tillsammans med er. Vi satte förr i fråga er konstituerande makt; vi erkänna den i dag, efter den utgör en jord sak. Men om I haden denna konstituerande makt, då I valdens, så fanns då blott tre kända styrelser mellan hvilka I kunden välja — kejsardömet, monarkien och republiken: Det kunde säkerligen icke vara vare sig er egen eller edra valmäns afsigt att skapa en regering, som icke representerade någon då känd form, och som icke motsvarade någon af de former, I då kunden bafva i sigte, I sköten undan kejsardömet redan vid början genom ert votum om dess afsättning. Men I voren så talrika, då I samiadens i Bordeaux, att I fattadens af yrseln och inbilladen er att landet valt edra åsigter, medan det blott valt edra personer. (Häftiga och långvariga afbrott från högern). Galloni d fIstria: Landet valde oss ej i afsigt att upprätta en republik. Gambetta: Republiken föll genom försåtet al den 2 December, Galloni d Istria: Det är anhängarne af kommunen, som använda försåt. (Oväsen.) Gambetta: Det var orätt af mig att låta föra mig från mitt ämne genom detta afbrott. Det är min pligt att vara och jag skall förbise allt, som kan leda till förbittring. I sägen eder vara en suverän kår. Men en suverän tafå ej hvila. I hafven åtagit erlandets ledning. et är derför nödvändigt, att I icke öfvergifven denna ledning, att I icke afstån från er suverä nitet genom att taga en hvila, som I ej hafven förtjent. (Oväsen.) Denna hvila är bara en krigslist. Att undfly problem är ieke att löga dem och ert aget intresse fordrar att I visenlan det att 1 icke svika er pligt utan uppfylls den. (Förnyadt ). Pet skulle föra mig ledsen att tillvita e fn helhet, men då jag be sparar er denna NT har jag ätlig he att säga, att det skulle vara en naivitet af el att antaga den hvila, mun föreslagit er. Och fom skäl föreslår man er deana hvila Ajourneri: säges vara en häl imnen vi: ö min Påstär alt hvila är dyttig för välbetlh