Aftonbladet – 3 augusti 1874, sida 3

Kappseglingen å Kanholmsfjärden. Ängfartyget Vingåker afgår från Bla sieholmshamnen söndagen den 2 Aug. kl 19 8 f. m., stod det på ett kort, som, undertecknadt såsom det var af svenska segel sällskapets sekreterare, skulle bereda till fälle åt den som skrifver detta, att på när mare håll, än annars blifvit förhållandet. åse täflingarne på Kanholmsfjärden i går Att han icke försummade tiden, det falle af sig sjelft, och på ntsatt klockslag befanr han sig derföre bland dem, som stego om bord på den rykande ångaren, som snart skulle föra oss ut från stadens dam och qvalm till skärgårdsnatar och skärgårdsluft samt till ett skådespel, som, betraktadt säsom en af den moderna sporten: många yttringar, väl måste anses vara både det vackratcte och det oskyldigaste. Solen strålade öfver oss, den friska bri sen fröjdade våra sinnen och vågorna hop pade af lust omkring oss, då vi ilade fran den så många gånger sedda och ändå så gerna återsedda segelleden utåt Vaxholm Snart hade vi passerat den lilla staden. Stränderna blefvo allt kalare och allt lägre. men fjärdarna växte och så gjorde vinden och vägorna ock. Det gröna vattnet blei allt djupare grönt, det hvita skummet allt bländhvitare, luften sllt renare; vi befunnc oss nu fullkomligt ute i den egendomliga naturbildning, som kallas Stockholms skär gård, och efter några timmars färd hade vi slutligen nått målet: Kanholmsfjärden. Här möttes vi af ångfartyget Färdig, som dagen förnt till Grinda hamn utbogserat segelsällskapets båtar och som förde ombord pris domarne och eskaderchefen ingeniör V. Lind: berg. Båda ångarne följdes derefter åt ned till det sydost om Fjordholmarne belägna Brännskär, der Färtig gick till ankars för att qvarligga såsom afseglingspunkt. Klockan hade nu lidit till framemot 11 f. m. och kappseglingen skulle således snart börja. Kanholmsfjärdens nyss temligen ensliga vatten blef ock snart lifligt. Å ena sidan såg man Roslagsbåtarne, hvilka skulle börja täflingen (12 till antalet), göra sina slag, väntande på signalskotten; å andra hbll började sege!sällskapets båtar fram skymta, och ångfartyg och ångslupar, större och smärre, flaggprydda och icke flaggprydda, medhafyande mer eller mindre omusikaliska musikkårer, men alla fylda af skå delystna Stockholmsbor, höllo ned på fjärden. Vinden, VSV., hade emellertid blifvit hård: en sjöman ekulle ha kallat den: dubbelrefvad märsegelskultje. Roslagsbåtarne skulle såsom nyss nämdes börja kappseglingen. Snart ljöd ock det första signalskottet, ett lystringsord blott, från Färdig. Det andra kort derefter, : Och nu kommo de med vattnet skummande kring bogarne, med skrofven visande . sina .tjärade sidor ända till kölen, med den ena relingen i. vattenytan eller stundom under, den andra bögtiluften, och högt uppå den de 4 å 5 män som utgjorde besättningen — så kommo de för styrbords halsar akter om utgångspunkten, Färdig. (cke brydde sig desse, oförvägne, men skick