Aftonbladet – 1 augusti 1874, sida 3

HLOCKHONN ä HDUunRunotshamBacns Dyra den 1 Augusti 1874. LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Macaulays skrifter i våra skolor; anmälan afC.G. Mor6ns: Urval ur engelska litteraturen till elementarläroverkens, privatskolornas och den enskildes tjenst. — Litte raturoch konstnotiser. Macaulays skrifter i våra skolor. Urval ur engelska literaturen till elementarläroverkens, privatskolornas och den enskildes tjenst. Med ordoch sakförklaringar utifvet af C. G. Moren. Serien I, h.1. Freeric the Great. John Bunyan. Two biographical essays by Thomas Babington Maeaulay. Örebro, pohlin 1873. Med efvanstående häfte inledes ett literärt företag till skolans tjenst, efter en så stor mkttstock amrlagdt, att det redan der. för kunde förtjena någon uppmärksamhet. Hvilken omfattning det, en gång afslutadt. kommer att ega, är väl icke närmare uppgifvet; men så mycket har dock utg. med: delat, att urvalet kommer att ordnas i serier, af hvilka hvarje skall omfatta tio häften. I första serien, hvaraf redan tre häften blifvit synliga, skola af Macaulays skrifter ytterligare intagas afhandlicgarna om Goldsmith och Johnson samt så mycket af Englandshistorien, som kan inrymmas i tvänne häften af förmodligen 150 till 200 sid. Engelska språkets och literaturens allmännare studium är ännu i vårt land mycket ungt. Efter de visserligen mycket starka, men så väl för den literära utvecklingen i allmänhet, som särskildt för språkodlingen, öfver hufvud taget gynsamma inflytelserna från Frankrike under frihetstiden och Gustat III:s regering följde, i början af vårt århundrade, genom den osunda fosforistiska rörelsen de i båda hänseendena väsentligen förderfliga inverkningarna af den tyska nyromantiken. Hvarken den s. k. franska skolan i vår vitterhet ej heller, i nämnvärd mån, efteraparne af den tyska reaktionsliteraturen vårdade sig om att för vår literära odling söka näringskällor hos stamfränderne på de britiska öarna. Vi veta, hur en Leopold, en Kellgren, en Jakob Wallenberg dömde om Shakespear, hvilken för andra ledande män inom den tidens literatur, såsom en N. L. Sjöberg, lär varit fullkomligt obekant. Vi veta ock, att det var ej från fosforisternes händer, utan af en man ur den götiska skolan vår literatur fick det första försöket till en försvenskning af Shakespear. När Svensk Literaturtidning (1813, n:r 26, 29) anmälde Geijers tolkning af Macbeth, fann hon sig böra förutskicka några allmänna, vägledande betraktelser, emedan Shakespear ännu hos oss är så föga känd, och de fleste ännu icke utan rysning föreställa sig honom som em rå och bizarr vildman. En blick på undervisningwliteraturen föranleder samma iakttagelse, att engelskans studium först sent trängt inom våra landamären, Få vi lita på L. Hammarskölds enligt uppfostrings-komitns anmodan år 1817 utgifna Förteckning ph de i Sverige från äldre till närvarande tider utkomna skoleoch undervisningsböcker, utgafs den första engelska grammatika (1744) först omkring hundra år efter den första franska (1646) och den första tyska (1663); tio år tidigare hade dock J. Serenius utgifvit sin engelsk-svensk-latinska ordbok (Hamburg 1734). I Hammarskölds förteckning nämnas 54 franska, 30 tyska och 18 engelska språkläror (ordböcker, grammatikor, krestomatier). Den kommission, som år 1855 förordrades att yttra sig öfver vissa frågor röraxde språkundervisningen i elementarskolorna, har också haft anledning att i sitt utlåtande (a, 159) påpeka, huru den befintliga tillgången å inhemska hjelpredor för engelskans studium vitnar, att detta under första hälften af innevarande århundrade föga kommit i fråga vid de offentliga läroverken och äfven utom de samma ej drifvits med synnerlig ifver. Härjemte må påpekas skolordningarnas långvariga tystnad om engelska språket. Den första skolordningen i detta sekel, den af 1807, nämner bland läroämnen på gymnasiet tyska och franska språken, men ej det engelska, som ej heller föreskrefs i den nästföljande af är 1820. Den 1825 tillsatta stora komiten förordade de tre moderna språkens läsning å elementarläroverkets båda bildningslinier, och skolrevisionen 1832 ville införa evgelskan såsom tvångsämne i gymnasiets högsta afdelning. Genom cirkuläret af der 1 November 1839 stadgades, att vid de fullständiga apologistskolorna mundervisning skulle lemnas äfven i engelska språket, hvarigenom detta fick lagstadgadt rum vid fem eller — det samtidigt upprättade ateneum i Gefle medräknadt — sex läroverk. Enligt 1856 års skolstadga inträdde engeleka på reallinien i fjerde klassen, men var på klassiska linien endast valfritt ämne under de två sista skolåren. Att icke heller enligt nu gällande stadganden engelskan fått en sådan ställning i elementarläroverken, som vigten af detta språks studium fordrar, är väl bekant. Finnas giltiga skäl för denna underordnade ställning? Till svar på denna fråga, som väl kunde vara värd en närmare undersökning, skola vi här blett kberopa ett yttrande af en utmärkt både skolman och vetenskapsman. Jeg må höjlig betvivle — säger profes. sor L. Kristensen Daa — det berettigede i den rangorden, som er indfört mellem disse tre sprog og de dertil knyttede natio nale udviklingsstadier. Jeg antager deri mode at det tilhörer en tilbagelagt tid, og at den erkjendelse efterhånden må vinde herredömma, at den engelske en står foldelig ved siden af hvilkersomHåst anden nyere nationalitets og altså må ömmes de samme rettigheder. Som anfört, anser jeg det dog ingenlunde nödvendigt, at alle Imre alt eller det ramme. Tvertom vil vor