Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

Nu företogs det af handlanden J. P. Thamsten i Motala mot Strömbom väckta åtalet. Såsom vitne hördes först snickaren Andersson, hvilken förfärdigat de möbler, som skulle af f. landtbrukaren Bökman hafva blifvit skänkta till frå Strömbom. Andersson vidhöll sitt förut aflagda vitnesmål, att räkningen å möblerna blifvit utställd på Bökman, men att Strömbom hade betalt den, om med Bökmans eller egna medel, visste ej vitnet. Angående i fråga varande möbler hade det andra vitnet, auditör J. G. E. Hamnström, hört af nu mera aflidne f. notarien P. Synnerberg, hvilken varit Strömboms juridiske rådgifvare, att den Fl kg räkningen blifvit ställd på fra Strömbom, men sedermera utbytt mot en till Bökman ställd räkhäng. Detta bestreds emellertid af svaranden. id förra rättegångstillfället hade Thamstens ombud, sakföraren A. Sjöberg, skriftligen framställt åtskilliga frågor, hvilka han anhöll, att auditör Hamnström skulle inför rätten besvara. Hr Hamnström afgaf nu sitt i många hänseenden upplysande vitnesmål. Ehuru han under en längre tid varit fru Strömboms gode man-, hade han aldrig haft om händer någon den minsta del af hennes tillgångar. Dock hade han genom uppgifter från åtskilliga håll fått veta, att hon skulle ega: de af Bökman skänkta möblerna; åtskillig lösegendom, inropad på stadsauktion efter Strömboms första konkurs (hvem som inropat eller betalt denna lösegendom, visste 2j vitnet); en droska, skänkt af Unman ; lösegenlom, skänkt af samme person; egendomen Karlsult (i Östergötland) skänkt af Bökman; samt slutligen de genom br Strömbom inköpta egenlomarne Albano och Löfstafors. Hr Hamnström rade varit närvarande, då Karlshult öfverläts ill pung 0 0 Wendtland: hela fösäljningsumman beräknades då till 106,000rdr, men egendonen var graverad med ett hypotekslån å omkr. 0.000, och återstoden betaltes dels med reverser, ilfver, m. m., dels på så sätt, att åtskilliga skuller qvitterades. — Vitnet omtalade vidare de Almergska stenkolskontrakten. Strömbom hade i lere personers närvaro uppgifvit, det han icke rarit egare af nämnda kontrakt; då emellertid hr Tamnström såsom ombud för löjtnant Almberg nstämt Strömbom för återbekommande af dem, ade käromålet ogillats på grund af bristande beisning. Och anmärkningsvärdt vore, att Strömom vid ett byte med landtbrukare Ericson afländt sig dessa kontrakt, hvilka han kort förut agt sig icke me Efter köpet af Löfstafors kommo säljaren, hr Ericson, samt häradshöfding Wendtland till vitnet och beklagade sig deröfver, wtt Strömbom i liqvid lemnat bland annat flera ärdelösa inteckningar i huset JM 67 Drottningratan, om hvilka Strömbom sjelf borde veta, att je icke utgått vid egendomens försäljning. Hr Tamnström hade då blifvit mycket ledsen och ippet för Strömbom förklarat, att denne genom tt sådant förfaringssätt kunde anses hafva för ig öppnat fängelsedörrarne. Såsom bekant, utyyttes sedan dessa värdelösa handlingar met de tta omnämnda stenkolskontrakten. —-Hvad aninge den beryktade droskan, så visste vitnet geom uppgifter af grosshandlare Kruse och hr Unnan samt af Strömboms eget medgifvande att den ijmnde egt den valuta, hvarmed droskan bealtes. Kärandeombudet yrkade, att Strömbom skulle häkte inmanas. hvilket yrkande emellertid betreds af Strömbom, som beklagade, att vi i verige icke i sådana mål som detta hafva jury, hvilket fall han för länge sedan skulle biifvit rikänd, — Rätten ÄTER målet på tre vecor, då Strömbom skall vid hemtningsäfventyr ig infinna. — Könkurs. KA d. 30 Juli. F.d. sparankskamreraren R. W. Giltzau har, på yrande af borgenärer, blifvit utaf rådbhusrätten örsatt i konkurstillstånd.