Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

med, religiös hängifvenhet beupdrade, och han förnekar dem med samma värma som han förut hyllade dem. Genom beröringen med verlden och erfarenhet af dess olika åskådningssätt växer vetandet och vyerna vidgas; i mån deraf förändras efter hand böjelser, begrepp och omdöme. Olycklig derföre den man, som offrar frihet och namn åt en qvinna, hvilken i hans ungdomsförhoppningars rosenskimmer förefaller honom lika fullkomlig som han i sina mognare år -finner henne bristfällig och litet motsvarande hans förväntningar. Hans ursprungliga tankar och känslor må hafva varit än så rena, hans sträfvan allvarlig, hans omdöne ädelt och rättvist, hans svärmerier oskyldiga — han växer dock ifrån dem och lemnar dem bakom sig och kan lika litet återvända till sina forna begrepp gom till sina första skoldagar. Hustrun må vara en bra och god qvinna och mannen blifva henne trogen, försöka omhulda henne så som han svurit, sträfva att återkalla de gamla känslorna, återknyta de lossnande banden och finna uti henne sitt allt — förgäfves! — det är ett Sisyphusarbete — fjällen äro fallna från hans ögon — kärleken flydd. Det är ej hans fel; hon tillhör det stadium af hans lif, då hon kunde vara honom nog, nu är hon honom underlägsen, ty qvinnnans sfer tillåter henne gällan att följa mannen åt i framåtskridande ock utveckling. Dock — ingen regel är utan undantag, lika litet som undantagen kunna blifva regel. En ung man träffar en ung flicka i säll skapslifyvet, vid en badort eller under en ängbåtsresa. Hon har vacker hy, strålande blå eller bruna ögon, små fötter och en för. tjusande figur. Hon ser bra ut i allas om. döme, är en skönhet, en gudomlighet i hang. Vid sin cigarr funderar han ut, att hon är just det ideal han drömt sig. Han blir kär, som det kallas, uppvaktar henne under lust partierna, gör ett par förmiddagsvisiter, ser henne sy några styng på etttapisseri eller hör henne spela något salongsstycke på pia