Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

RR EO ROR EE SSE SORT LIN TEN 0 andra landsolyckor. obs Eldsläckningsväsendet i Amerika. I ett ungt land som Amerika, hvars be folkning hastigt tillströmmat och af hvil ken större delen på möjligast korta ti sökte tillgodogöra sig de naturliga rikedo mar, som lågo obeaktade, kunde man unde dess första tid naturligtvis icke begära nå gon soliditet med afseende uppförd: bostäder, ty dels ingick oftast i invandra rens mening att återvända, dels had han svårt att i början kunna bestämma huruvida han för framtiden komme att qvar stanna der han slog sig ned; och båda dess: förhållanden bidrogo naturligtvis mest till att det första skydd, som han byggde fö! sig och sin familj, hvarken var varaktigt ej heller i någon mån försedt med anord ningar, som afsågo att förekomma eldsvådor Och samma förhållande eger äfven i den dag som är rum i utkanterna af civilisatio. nen, der nybyggarne slå sig ned. Sedan ordnade förhållanden inträdt, förmögenheter skapats, som förökats och gått från gene ration till generation, har naturligtvis be. haget och behofvet att bo mera tryggade för klimatets vexlingar tagit ut sin rätt och framkallat såväl solida som praktoch smakfulla boningshus. En följd af de första slarfvigt hopkomna bostäderna, jemte det lättsinne, med hvilket allt brännbart då liksom än i dag behandlas i Amerika, har varit att eldavådor till allt större och större ghtal förekommit. I början aktade man föga derpå. På två,tre dagar kunde man med några grannars bjelp få upp en ny fågelbur, der man drog in dem sitt pick och pack, och äfven i de så småningom uppväxande städerna betraktade man det icke såsom något så synnerligt anmärkningseller beklagansvärdt, om en eller annan gata lades i aska. Men städerna antogo allt större och större proportioner, förmögenheter skapades och intresgena blefvo allt mer och mera solidariska med den plats, hvilken man lefde, Elden fortfor dock att härja i de luftiga bostäderna, hvilkas eldfarlighet äfven ökades af den brännande sommarsolen och den yttorst torra luften, Den ena staden efter den andra lades i aska, och der icke det hela strök med, gick dock oftast en betydlig del. Så ha t, ex. nästan. alla de nordamerikanska städer, som äro något äldre och kunna visa en större befolkningsgiffra, mer eller mindre lidit af elden: Newyork, Boston, Chicago m. fi. Men dessa tätt på hvarandra följande eldsvådor, som, ja längre tiden skred fram med ty åtföljande fastare förhållanden, blefvo allt mera känbara i sina verkningar, väckte slutliger hog amerikanarne begäret att få brandvä sendet ordnadt på ett sätt, som, om det än icke kunde hämma eldsvådorna helt och hållet, åtminstone skulle förebygga att de antogo för stora proportioner, naturligtvis under förntsättning, att inga sådana beforirare af elden funnos, mot hvilka det menskliga motståndet var af ingen betydelse. — å var t. ex. fallet vid de stora eldsvådorna i Boston och Chicago, då, å båda ställen, en nästan orkanlik storm jagade elden framför sig och bröt hvarje motstånd. Denna lsigt, om nödvändigheten af ett snabbt och i möjligaste måtto fullständigt sldsläckningsväsende, gjorde sig nästan samtidigt gällande öfver hela den del af norra Amerika, zom var mera fast bebodt, och en stark täflan uppstod mellan de olika sam: hällena med afseende å att få det bästa. Denna täflan, men mest dock amerikanar1e8 snabba och praktiska blick gamt liberalitet, då det är fråga om att skapa något Nytt, som afser att vara samhällsnyttigt, har också framkallat ett eldsläckningsväsende, som af alla erkänts för att vara det ypperita i verlden. (DB jag en gång under mina esor passerade Newyork, voro samtidigt ler tvenne agenter, den ene för ett stort orandförsäkringsbolag i London och den anIre för ett dylikt i Paris, och båda voro unge om, att de aldrig sett så eleganta och 8 samma gång praktiska apparater samt skötta med så litet manskap, men på så rerksamt sätt.) Den princip, som ligger till grund för det merikanska brandväsendet, är snabbhet, eler att på möjligaste korta tid kunna vara ramme vid det ställe, der elden utbrutit. Att denna princip är riktig, derom finnes räl intet tvifvel, skada endast att den icke illämpas öfverallt. Man behöfver icke ha rarit vitne till många eldsvådor för attinse let. Det första utbrottet söker alltid med tt slags blyghet hvad det skall fästa sig rid, då deremot den en gång mäktig blifna låmassan vältrar sig fram med ohejdbar craft och förtär allt hvad som kommer i less väg, Den hetta, den sprider omkring ig, gör närliggande föremål lättare emotagliga för elden, som sålunda icke allenast Itvidgar sig med större hastighet, utan äfen till följd af större yta blitver svårare tt bekämpa. Att sålunda i de stora ameikanska städerna, der ännu, isynnerhet i tewyork och Chicago, en mängd gamla, senomtorkade trähus förekomma, och der tundom 30 å 40 brandsignaler om dygnet ERE SEE BRORS sense RESTER ASNN ed reliviös hänsifvenhet henndrada och