Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

Selvyn på tungan och två trick och fyra honnörer nyss markerade på spelkontot, då döden klappade henne på axeln och partiet afbröts. Träffad af slag, bars hon från whistbordet, under det hennes motspelare, grefve de Beaujeu, knäppte på sin snusdosa och mumlade: fördömd otur att käringen skulle dö just nu, då jag hade sju spel på hand. Hennes skyddsling Trefusis uppträder ännu med temligen stor framgång på samma scen som förr. På sin mans, exkammartjenarens, vänliga förslag, attåtertaga titeln af hans hustru, ansåg hon sig ej kunna ingå. Uppträdet på Morehamptons villa var den största motgång, som nhågonsin drabbat henne, ty hon hade läst just jemt tillräckligt af Rochefoucauld för att instämma med honom le ridicule deshonore plus que le deshonneur. För en tid ärog hon sig tillbaka ur Parishvimlet, men nu kan ni få se henne, hvarje dag promenerande i Champs Elys6es eller ilande förbi i ett ekipage, med lapis-lazuli-livr6 och tack vare Blanc de Perle och Bullis rouge, erinrar hon ännu, ehuru i en grof stil, om den fagra modesömmerskan i Frestonhill. För närvarande har hon en proie en rysk prins och finner sig väl at hans rubler. Likt alla qvinnor, hvilka segla under samma flagg som hon, bekymrar hon sig föga om framtiden; hennes uppeluppenhet hejdas aldrig af den tanken, att hon, när hennes skönhet förlorat den sinnliga fägring, som berusade de Vignes varma sinne och kostade honom hans ungdoms glädje och frihet, kans.e en dag skall vara glad att finna en tillflykt i något Maison de Dieu, med en skål vattsoppa till kost. En ung man gift är en förlorad man, gäger Skakspeare. Ynglingens smak och böjelser förändras liksom han sjelf. Hvad han vid tjugu år kallar klokt och förträffligt, anser han tio år senare för dårskap. Huru mången studerande ung man förkastar ej vid terminons slut åsigter, som han vid dess början