Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

q Tidningsöfversigt. Svenska akademiens ordlista, som från åtskilliga håll i Sverige blifvit mött af en I enligt vår årigt väl berättigad kritik, har åter af en röst från Danmark (den bekante år E, Jessen) i en uppsats i P. T. Ni. 156 detta år blifvit utbagunad såsom något öfvermåttan förtjenstfullt och gifvit författaren anledning att till svenskarne i i form af anmärkningar och spörjsmål framställa åtskilliga varningar, hvilka i sin ordning uppkallat en ing, i Upsala Posten att göra några påminnelser. Dessa äro af en ganska skarp art och lemna icke synnerligt mycket qvar af.hr Jessens yttranden, hvilka det ena efter det andra upptagas till besvarande, hvarför vi ansett oss böra låta dem, ehuru i en något sammandragen form komma till våra läsares käsnedom, helst det icke är så alldeles afgjordt att förf. i U.P, får se sin önskan förvorkligad, att de tidvingar (utom P. T., N. D. A. och Fosterl.), hvilka med nöje återgifvit hr J:s anmärk: ningar, äfven skola meddela de mot dem gjorda invändningarna. Efter att hafva påpekat det egendomliga i att just den sida, från hvilken vådan af danskt inflytande på vårt modersmål och särskildt dess rättetafning så ofta framhållits, nu med loford upptagichr Jessens uppsats; bemöter U.-P. hr J:s anmärkning att akademien här visat sig synnerligen — möjligen nästan för mycket — tillmötesgående gent emot de ortografiska reformsträfvandena, såsom rörande onödig hopskrifoing (efter hand o. d.) och konsonantföräubbning (iverbalformerna är upptaget — ld, — It i stället för — Udd, — It i ord som fälde, fölt o. d.) med det för hvarje svensk, som det allra minsta sysselsatt sig med hithörande frågor, väl kända faktum att just dessa ändringsförslag äro framstälda af Rydqvist, hvilken eljes, i motsats mot nystafvarne, är föremål för hr J:s djupa vördnad. Hr J:s tal om de opraktiska och anti-europeiska utbytena af e mot ä, qv mot kv 0. 8. v. mötes med den ganska riktiga invändningen att, om de, som sgträfva för vår rättstafnings förbättring, enligt grundsatsen att hvarje ljud bör i skrift framställas ef ett visst tecken, förorda ett beteckningssätt lika med danskans, talas genast om eftergifter; om de förorda ett derifrån gafvikande, kallas ett sådant skrifsätt antieuropsiskt — en i sanning gånska obehaglig ställning för dem, som verkligen vilja något och veta hvad de vilja, Äfven i afgeende härå påminner U.-P, hr J. om några Rydqvista ord, som just icke förorda antagandet af ett europeiskt stafsätt. Än värre är det; då U. P. i det följande visar att hr J:s tal om den landsolycka, de olyckor, som blifva den oundvikliga följden af spräkförbättrares sjelfsvåldiga och ofosterländska sträfvanden, i första rummet träffar hr J. sjelf, hvilken är en bland upphofsmännen till den nya rörelsen, I en uppsats Om tilnermelser mellem svensk og dansk retskrivning föreslår nämligen hr J., som anser största möjliga literära enhet i Norden för ett allmänt önskningsmål, följande ömsesidiga jämkningar för upphäfvande af den yttre ätskilnaden mellan svensk och dansk skrift: danskarne, 2 Rasks och Petersens anvisningar, skrifva substantiven med små. begynneisebokstäfver; å i st, f. aa och bortkasta det stumma e och vokalfördubbling ; evenskarne åter böra rätta sitt qv till kv (!); x till ks; fv och f till v, då de sö uttalas; ck till kk; dettyska ä till det värmare danska ce; skilnaden mellan ö och O (t. ex. björn, d?) efter den grundsatsen att det bör finnas ett tecken för hvart särskildt vokalljud. Hr J. har således i flera fall kommit till samma resultat som nordiska rättskrifnimgsmötet och i ett par gått längre, bland annat genom attivår bokstafrad upptaga det danska e i st. f. den svenska beteckningen ä, åt hvilken nämda -möte deremot föreslår en ökad användning. Vidare anmärker U. P. att hr Jessen sjelf ej följer svenska akademiens ordlista, då han i motsats mot henne skrifver utländning, spörsmål samt genom begagnandet af en mängd derur uteslutna utländska ord visar sig vara vida mer europeisk än akademien, samt utbeder sig slutligen att de, som icke hylla af hr J. senast omfattade språkliga åsigter, må slippa förebråelserna för sjelfs