Aftonbladet – 29 juli 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En middagsmåltid i Tappland skildras i ett bref till Norrb. Kur. sålunda: Första rätten, stekt lax med potatis, framsattes och med hungriga ögon slukade jag den, under det en dugtig portion lades på tallriken. Jag höll just på att hålla ett riktigt loftal öfver den utmärkt feta och delikata lappmarksfisken, då första munsbiten togs, men — orden fastnade mig i halsen — laxen var saltad och det till den grad, att blemmor slogo op i gom och på tunga vid förtärandet. Sannolikt hade gumman hört omtalas, att man i Lappmarken brukar serveras med skämd fisk och velat med grundlig sälta bota belackarne för surfisken. Svetten lackade mig ur pannan under det jag gjorde slut på portionen. Sedan den persen var till ända, inbars en soppskål. hvarur gumman öste för mig en ad tallrik. Innehållet be fanns vara så kallad vattsoppa, som visserligen väl gjorde skäl för förra delen af namnet, men deremot icke ett spår af den senare delen, ty det var icke soppa, utan gröt, — en geltartad massa af vatten, ättika och potatismjöl med rikligen inbländade russin, sviskon och halfkokta risgryn. Denna röra skulle jag nu förtära; jag hade sannerligen råkat i en verklig klämma: svårt var att göra den välvilliga gumman misslynt genom att försmå hennes anrättning; icke mindre svårt tycktes mig vara att nå botten på tallriken. Om jag ändå hade lyckats att hitta på någon anledning att sända gumman ur rummet eller åtminstone titta ut genom fönstret, så skulle jag nog smusslat tillbaka en del af sopan. Förgäfves ansträngde jag min hjerna — intet lyckligt påhitt — jag måste slutligen gripe verket an, men för att göra pinan så kort som möjligt, började jag äta med synnerlig ifver. Fan hvad det måtte smaka dig — tänkte visst gumman, der hon satt och med oafvända blickar följde mina snabba skedtag, och hon gjorde derför stora ögon, då hon mottog min vägran att äta mera af soppan. Jag beredde mig just att uppstiga från bordet, då en ny rätt inbars; med frågande blickar mönstrade jag den svartröda massan i en karott, som nu räcktes mig; ingen tid till långvarig undersökning gafs dock, jag måste lägga för mig, gjorde ett försök — nej. det ville ej lyckas, nå så spotta i händren och tag bättre ag-, mumlade jag för mig sjelf. under de förnyade försöken att lösgöra en bit från den sega anrättningen. När grädda äfven framsattes, insåg jag att rätten skulle föreställa kräm, och har du sett gaftaperka, fä dig att deraf bereda galoscher, då kan du göra dig ett begrepp om segheten hos den krämen. För att förpassa de sega bitar, som jag lyckats lösgöra, til vederbörlig ort, måste jag göra såsom hönsen då de svälja en metmask eller något annat motretigt föremål, nemligen höja på hufvudet, sträcka på halsen och anstränga sväljmusklerna allt hvad tygena höllo-. Middagen tog ändtligen ett slut och med några koppar godt kaffe sköljdes han ned. — Nytt sätt att fånga räf. I Blekingsposte för den 21 Juli läses: En resande, den vi anse som en trovärdig person, har berättat oss följande egendomliga tilldragelse, som passerat wi der hans hitfärd från Småland. Vid Qvarnamåla gästgifvaregård var en större bondflicka häromdagen ute och gick i något ärende och fick derunder sigte på en räf, som, då hon närmade sig, försökte smyga sig undan genom en öppning i en gärdesgård. Men der var ST trängre än han hade beräknat, och då han ändå fortsatte försöket, fick flickan plötsligen det infallet att försöka fånga honom. Hon sprang derföre hurtigt fram och fattade Mickel i svansen samt drog honom så med sig ända till hemmet, oaktadt han under vägen af alla krafter stretade emot och till och med då och då ref henne på benen. Vidframkomsten fick hon snart hjelp af andra, och vann sålunda. efter att blott ha fått några obetydliga skråmor, en slutlig seger. Bismarck-Begelstrung. Efter attentatet i Kissingen har åter en stark Bismarck-Begeistrung utvecklat sig i hela Tyskland. I Weser-Zeitung läses t. ex. följande tillkännagifvande: Bismarckshymn ! En premie af 1000 thaler utlofvas till den Iycka sångare, som på värdigaste sätt kan förherrliga vår rikskansler furst Bismarck. den nationella enhetens skapare, i ett musikaliskt verk med eller utan text. Om vilkoren lemnas upplysningar hos undertecknade komiterade. Täflingsstyckena böra vara inlemnade inom den 2 Sept d. å. Beslutadt i Dortmund den 13 Juli 1874, den dag, då attentatet föröfvades i Kissingen.. (Underskrifter.) Ett annat bevis på Bismarck-Begeistrung lemnar följande bref till Köln. Zeit. : I går NT brefskrifyaren den 18 d:s) var jag händelsevis nn vitne till ett nytt attentat mot furst Bismarck. En baiersk gensdarm, som red fråm och tillbaka på sin post framför Bis marcks hotel, hade omtalat, att fursten ämnade innan kort fara ut på en promenad. Detta hade till följd, att hans hotel inom en stund var omgifvet af en spalier unga damer; hvilka, väpnade med buketter af rosor. formligen begrofvo honom derunder, när han satte sig i vagnen, Åter ett nytt attentat-, sade fursten leende och vänligt helsande; han räckte till och med dem af flickorna, som upptogo de öfverbord fallna buketterna, vänligt sin venstra hand (hans höra var i band), Polispresidenten von Madai Jedsagade honom på dena hans första utflygt efter attentatet, och fursten gaf först efter månza böner efter för sin familj och tillät en beriden gensdarm att åtfölja.— Hummerkoloni. Vinsten at hummerfisket på nordamerikanska kusten har kommit några spekulativa hufvuden på den tanken, att anlägga ; en hummerhamn i närheten af Boston, Den omattar en yta af 32 tunnland och är afspärrad! från hafvet gerom en inhägnad, som dock icke hindrar hafsvattnets fria tillträde. Förliden sommar utsattes här omkring 40,000 hummer. Lemlästade, lama och blinda exemplar utsätter man en särskild reservoar, der de ij lugn och ro kunna afrakta sitt tillfrisknande, och derjemte ; söker man betrygga det uppväxande ynglet för le mest hotande farorna. Försöket lyckades ut; märkt; behållningen af fångsten var förra året i cke mindre än 15,000 stycken ocb skall i vinter ; Nlifva ännu större, RA