Aftonbladet – 29 juli 1874, sida 3

Villan var så luxuös som trots någon af dem Engåne Sue med sin trollpenna manar fram i sina romaner, den terasssluttande, af lummiga parker begränsade trädgården, med sina marmorgrupper, skyhöga vattenkonster, bukettlikt ordnade rosenparterrer, orangerier, dammar, paviljonger och små tempel, utbredde för blicker den angenämaste tafla. Grefven gaf en dejeuner, anrättad af de skickligaste kockar från Paris och serverad at hofmästare, som lika väl förstodo vinernas värde som gästerna sjelfva. De inbjudnas antal var begränsadt och utvaldt; kretsen utgjordes af modelejon, litteratörer, unga extravaganta lorder,: hvilka här sade och gjorde hvad helst dem behagade — damerna voro alla skönheter, som kunde röka sin cigarett, skratta åt anecdotes grivoises och dricka Steinoch Johannisberger. Den luculliska måltiden slutade och grefven var mer än någonsin bedårad af Trefusis stora, mörka ögon och rosenfärgade kinder, hvilkas form åtminstone var naturlig. Han bedyrade sig ej längre hylla fägringen hos de adertonkriga tärnorga, som i allmänhet äro så spensliga och fåordiga, Trefugis hertskadö med obestridt välde under den lysande måltiden och hennes skallande skrattsalfvor genljödo genom de höga salarne. En löjnant skulle ha varit stolt, om han utan men knnnat tömma de qvantiteter Champagne, som i begärliga drag gingo öfver hew i nes penslade läppar, hj Lady Fantyro yttrade sig med sakkännedom om gåslelvorpastejen och hängaf sig WtenlW tande åt bordets njatningar, för hvilka al drig varit okänslig, geurmaru0nal A e ..e, BOM hon var, talade hen under uylika gastronomiska fePlCr mindre än vanligt för att ej störa den andakt, hvarmed hon lät läckerheterna smeka sin gom. Man samlades i musiksalongen för att höra sång, men Trefusis blef trött efter första arian ur Travigta, gick med grefven ut i parken, slog sig ned under rågra blommande lindar, smakade på en ananasglace och utbredde sig i pris öfver det eharwopfa ekipage, grefvep nyligen lagt salg