Aftonbladet – 29 juli 1874, sida 2

uppgifter angående valbare till Första kammaren är obefogad; och svaret härå kan läsas i företalen till samma tidskrifts årgängar 1870 och 1871, der redaktionen sjelt medgifver och påpekar samma förhållande samt, i det senare företalet, synes vilja ådagalägga nära nog omöjligheten af korrekta uppgifter. Följaktligen lär anmärkningen vara sann. För det andra fråga vi, om byrån ej var rent af skyldig att för sine läsare framhålla den källas mindre tillförlitlighet, ur hvilken, i brist på bättre, materialet hemtades till den statistiska öfversigt af valbare till Första kammaren, som byrån ville framlägga. Härå lärintet annat kunna svaras, än att byrån borde sanningsenligt upplysa, att och hvarför endast en viss grad af giltighet kunde tillerkännas de vunna resultaten. Således var anmärkningen, i fråga om sakinnekållet, behöflig och lämplig. Återstår en tredje fråga: är anmärkningen framstäld i en så ohöfvisk form, att hon derför skäligen kan be: tecknas som oskicklig. Åtminstone ej emligt vår och, vi antaga, ej heller enligt våre läsares mening. Och härmed torde nog vara sagdt om det s. k. angrepp, som föranledt tidskriftens redaktion att orda om byråns ogrannlaga och mindre värdiga beteende, och som ins. funnit vara i allo oskickligt. Ing. söker komma ifrån det misstag rörande ett byråns förmenta åliggande, som vi klandrat. Må läsaren döma! I sitt förord till sista årgången säger sig tidskriftens redaktion ej kunna förmoda, att detta embetsverk (statistiska byrån) än längre och alltjemnt skall åsidosätta hvad detsamma naturligen åligger, att tillhandahålla vederbörande valkorporationer uppgilfter af detta slag. Man får nu veta, att häri icke skall läsas, hvad ordalagen tydligt innebära, nemligen en beskyllning mot byrån, att den försummat ett liggande. Detta är godt och väl, och vi fägna oss åt medgifvandet; men misstaget stannar likafullt på tidskriftsredaktionens sida, åtminstone det misstaget, att hafva uttryckt sin tanke på ett sätt, som måste uppfattas annorlunda, än vi nu erfara att redaktionen vill ha den tolkad. : Saken hjelpes lika litet genom det af ins. betonade ordet naturligen (åligger). Eger byrån, ett offentligt verk, att åsidosätta hvad som är densamma ålagdt och som tillräckligt tager dess tid i anspråk, för att syssla med annat, som icke är den ålagdt? Vi tro det ej, men skulle ock ett sådant bandlingssätt kunna försvaras, så frågas vidare: är det verkligen byråns naturliga liggande att insamla och tillhandahålla uppgifter, hvilka den ej förmår åstadkomma, med mindre regeringen sätter i byråns händer medel, makt och myndighet att dem förskaffa? Detta är ett allt för — onaturligt påstående. Också har Tidskriftens red. sjelf tillförene haft en annan och riktigare uppfattning. I förordet till den 1870 utgifna andra frgängen yttrar nemligen red., efter en redogörelse för svårigheterna vid försöket att åstadkomma fullt tillförlitliga förteckningar af ifrågavarande slag, följande: Måhända är det just för det kolossala och i samma mån kostsamma arbete, som en sådan fullkomligt tillfredsställande nominalförteckning skulle påkalla, som regeringen sjelf, hvilken, efter hvad komiten tror sig veta, ingalunda misskänner vigten af ifrågavarande uppgifter, ryggat tillbaka. År 1870 visste således Tidskriftens red. rätt väl, hur det förhöll sig med det naturliga åliggande för statistiska byrån, öfver hvars ständiga åsidosättande hon nu beskärmar sig. Med litet bättre minne af hvad red. tillförene skrifvit eller litet mindre tillit till — andras glömska skulle ing. kanske ej ha funnit särdeles båtande att besvära oss med det genmäle, hvilket vi härmed granskat.