Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

större qvarnbygge, då jag kom i närheter af Frestonhills och der räkade få se Lucj Davis svarta ögon. Lätt antändlig, son jag på den tiden var, blef jag blixtkär, såg henne påföljande söndag i kyrkan, bockade mig för henne och bekantskapen var inledd Hon förvred min hjerna så grundligt, at jag just då icke för allt i verlden skulle velat lemna Frestonhills; en god förevänd ning att stanna hade jag också genom qvarn arbetet vid Greystone-Green. Detta val året efter det ni lemnat Chancery, men on er kärleksaffär med henne, hade jag då in gen aning. Nåväl jag var som sagdt öfver öronen kär i Lucy och hon, troende att jag var er man af stånd och förmögenhet, gifte sig med mig; våra namn finnas inregistrerade i Fre stonhills kyrkobok och ni kan se dem hvad dag ni bebagar, sir. Efter ett halfår ång. rade jag bittert min dårskap. Lucys lynne blef vidrigare med hvarje dag, och då hon kom underfund med, att mina ekonomiska vilkor ej voro mera lysande, gjorde hon vårt samlif olidligt. Vi upphöllo oss förnämli gast vid de tyska badorterna och der slösade hon på kort tid bort sista återstoden af mina penningar. Då hon gift sig med mig blott af simpla beräkningar, var det ett hårdt slag för henne att finna, hvilken obetydlig plats i samhället jag intog, synnerligast nu, sedan jag desslikes var fattig. Sedan hon förslösat ända till sigta styfvern af min förmögenhet, skildes vi, enligt ömsesidig öfverenskommelse i Wiesbaden, och hon for ät sitt och jag åt mitt håll. Kort derefter var jag galen nog att genom en förfalskning försöka att komma på fötter igen, men blef upptäckt och skickaå till kolonierna; Lucy var sålunda befriad från mig. Några är efter gjorde jag mig underrättad