Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

— ee Vissa dunkla minnen om ett äktenskap, hvilket de Vigne som helt ung ingått och hbvarom Curly för många år sedan berättat henne, började föresväfva henne och hon gissade sig snart till hela sammanhanget af detta besynnerliga uppträde. De öfriga fortsatte och de Vigne Atervände till sin hustru, De voro nu ensamma i den tflltagande skymningens dunkel. Första ögonblieket voro de tysta; minnet af att de med lika hätska sinnen för tolf år sedan skilts vid altaret framträdde med en förstummande kraft för dem båda. Som vanligt bröt hon tystnaden med ett hånskratt — alldeles lika iskallt som det, hvarmed hen förstenat honom, när hon i kyrkboken skrifvit sitt namn bredvid haur, Jaså, Granville de Vigne, vi hafva ak slutligen råkats! Kanske har du px hunnit komma underfund med att mip utlofvade hämd ej var blott och bart ett skämt, Du är min make, min make ända tills döden 088 skiljer. Har du glömt den ed, som binder oss tillsammans för tiifvet? Du skrattade då ät mitt löfte om hämd; gör du det fortfarande ? Tig, samvetslösa qvinna, bröt sig öfver de Vignes läppar. afSkilda från den dag vi vigdes, hafva alla dessa år af dig blott varit använda att utveckla din infernaliska elakbzi. Mycket har jag syndat inför Gud och menniskor, men savnerligen inte nog för detta straff.