Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 2

Tot närmare följt de senaste händelserna i Frankrike. Våld tyckes i sjelfva verket vara det enda medlet att undanskaffa denna nationalförsamling, hos hvilken all känsla af patriotism, all sympati för de lidanden, som hemsöka Frankrike, är utslocknad. Om fasorna af en revoluItion komme att åter drabba landet, vore hon och hennes legersde ensamma ansvariga derför. I sjelfva verket hafva de uppbjudit alla sina krafter för att helsa det franska folket till en dylik ytterlighet. Den czechiska frågan har — efter att ha legat i ett slags dvala sedan genomförandet Jaf grundlagsförändringen i Österrike (ien 3 April 1873), som beröfvade landtdagarne derag forna rätt ett inom sig sjelfva ntse ett bestämdt antal deputerade för riksrådet — ånyo blifvit föremål för uppmärkrawhet till jföljd af en underrättelse, att kejsar Frans Josef i slutet af nästa månad ämnar besöka Böhmens hufvuåstad Prag, som det heter, för att bivista åtskilliga militäriska öfningar. Kejsar Frans Josef har två gånger lofvat böhmarne att komma till deras hufvudstad för att låta kröna gig, men detta löfte har dock icke hittills blifvit uppfyldt. I Augusti 1871 förklarade kejsaren att han gerna ville erkänna Böhmsns rättigheter och bekräfta det genom kröningen i Prag, men Hohenwarts fall omintetgjorde denca plan, Ozechiska folket har sedan måst låta representera sig af tyska deputerade både i riksrådet och på landtåagen i Prag, enär det czechiska pattiet icke visla genom att deltaga i förhandlingarna gifva sig sken af att gilla de vidiagna författni cämdringarna. Då med tillbjelp af en konstigt arrangerad vallag och genom ett starkt tryck från re geringens sida det 1872 lyckades det tyska partiet i Böhmen att erhålla majoritet äfven på landtlagen i Prag, utträdde i fjor 84 czechiska deputerade ur landtdagen. I år ha nya val egt rum, för att besätta de sä landa vakanta platserna i landtdagen, men resultatet var, att de åter bekläddes med czechiske deputerade, som vägrade att sitta i landtdagen. Böbkmarne ville afvakta tiden, då kejsaren åter skulle fästa afseende vid deras önskningar, och förhoppaingarna att han en gåvrg skall jåta kröna sig i Prag och sälunda erkänna Böhmens rätiigheter, ha blifvit väckta till nytt lif genom under rättelzen om hars tillämpade besök. Den 23 förliden månad sjournerades För. onta staternas kongress och den sista veckan för dess öfverliggningar utmärktes genom den brådska och oro, hvarmed man vanligen under de sista ötta dagarne söker expediera de hopade ärendena. Mcn oron och spänningen ökades denna gång gesom en särskild händelse, hvilken väckt ett oerhördt uppseende i hela Nordamerika. Derna händelse utgör resultatet at undersökningarna om Ätskilliga förhfilanden, i Columbia distriktet, Detta distrikt utgör, som bekant, det omiådeaf ett par qvadratmil vid Potomec, hvilket de kringliggande staterna på sin tid afträdde till förbundsregeringeti för ugpbyggande af förbundshufvudstaden Washington. Förvaltningen af detsamma, som federalt territorium, lyder omedelbart utder kongreesen. Den myndighet, åt hvilken denna förvaltning anförtros, och ispet sen för hvilken står en distrikt:guvernör, utnöämnes af presidenten och är försed? med den makt, hvilken brukar tillkomma stora municipalmynsdigheter. Den siste af dessa euvernörer var en regeringens högtbetrodde man vid namn Shephard. Denne herre hade synbarligen tagit den beryktade Tweed i Newgork, hvilken, gom bekant, under de sednare ären af sextiotalet stal så många milliorer från kommunen, till sist mönster. Hvad Tweed med gina stallbröder var för Newyork, baslöt Shephard meå sina kolleger att blifva för Washington. De storar tade försköricgar, hvilka kongressen på sednare tiden beslutit för hufvudstaden, erbjödo den bästa och beqvämaste utvägen till införandet af ett plundringssystem, hvars mot stycke man blott sett i Newycrk. Som guvernör för distriktet stod Shephard också i petsen för kommissionen för stadens offentga arbeten och försköningar, och i denna egenskap grundlade han den af bonom och hans kolleger bestående ring, hvilken på det fräckaste sätt plundrat icke blott de skatt skyldige i Newyork utan äfven Förenta sta ternas statskasga, Förtjensten att först ba fäst uppmärksarmheten p dessa oregelbundenheter i distriktsadministratiocen tillxommer den i Newyork utkommande iidnirgen Sun. Denna tidnings anfall mot Shephard och hans kolleger blefvo snart så häfiiza och styrktes med sä komprometterande bilsgor, att konsressen icke längre kuvie undandraga sig nödvändigheten att ingripa. Den tillsatte en undersökningskomit, hvilken kort förs sessionens slut afgaf e:t betäckande, hvil ket stämplade orege!buundenheterna till lika många godtyckligheter, underslef och förgenillningar. Den Shephardska adminietra tionen hade icke blott med mänga millioner öfverskridit de af staden och kongressen för offentliga arbeten beviljade summor, utan äfven användt den på det mest slösande och skändliga sätt. Falska kontrakt hade blifvit uppgjorda, falska mätningar och förslag hade blifvit godkända, halffärdiga arbeten blifvit til fullo betalta och derjemte privataffärer gjorda, hvilka i sjelfva verket blott voro stölder af tusende sinom tusende dollars. På grund af detta betänkande afskedada också kongressen genast hela följet jemte dess gu vernör och anhöll hos presidenten, ait en interimirtisk förvaltningskommission för distriktet Columbia skulle tillsättas. Men nu — och bär börjar det kuriösa efterspelet till seken — skedde det otroliga. Regeringen utnämnde tre kommissarier, och jen ene af dem var ingen anran än — den bedervärde Shephard, under hvars styrelze listriktskulden på några få år ötats med 20 millioner, och som sjelf blifvit millionär på affären. Ett enda häpnadens och förbittringons skri ljöd genom hela landet tf ver detta steg. Men senaten, hvilken det Vigger att sanktionera alja dylika utlämningar, fäste afseende vid denna förvittring och vägrade att godkänna denna len otroligaste af alla utnämningar. Blott sex medlemmar af hela korporatiosen hade nod att rösta för Shephard, Kongressens betydligaste arbeten under lenna session äro följande: en ny och beydligt förbättral cessiopslag, afskaffandet Mt det mycket omskrifna och nesliga spionäsendet i tuilförvaltningev, äfvensom beydliga besparingar på budgeten för nä ta finansär. Huruvida finasslagen, hvilken latligen efter flere veckors diskussion, först sdde till presidentens veto, men elutligen, edan måismännen för ökandet af sedelstoc en och kämparne för klingande mynt komvit till en kompromiss, godkändes af exe ttiven — huruvida äfven denna lag är att use för något Jyckligt och godt för landet, r svårt att sfgöra. Det goda har den dock 1ed sig, att den inskräsker pappersmyntet ill ett belopp al 382 lioner och sklunda ätter en gräns för de vilda försöken att i et oändliga öka feedelmassan, För öfrigt bar en minsgd vigtiga frågor ika litet funnit ex lösning under denna ession som under de föregående, Försöket tt åstadkomma en reform med afseende på iviltjenstemännens tillsättning och hvilket fohje att afekaffa dan knremetinn Kan en Pr Fu dd ji pr IR vt CD mer PD RÅ ol iös to