Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 2

Ett i dag ankommet telegram meddelar, att nationalförsamlingen beslutit att uppekjufa bkokandlingen afförfattningsförslagen och att regeringen icke hade något emot detta beslut. Ett förslag, sit nationalförsamlingen efter budgetförhandliagarnas bes slut gkulle ajourneras till den 5 Januari, tillerkändes skyndsam behandling af 395 röster mot 308. Då man drager sig till minnes det hötande sätt, hvarpå Mac Mahon i sitt senaste budskap fordrade att få ein makt organiserad, finner man sålunda, att Fegoringen måst gifva vika, och att den seger, som förkastandet af Periers förslag innebär för henne, är af en ganska tvitvalaktig natur. Septennatet är lika obestämdt till sin karakter som förut, och marskalken befinner sig lika aflägsnad, som någonsin från den diktatur, på hvilken han i så oförtydbara ordalag gjort anspråk. TImellertid skall regeringen några månader längre kunna hålla sig qvar vid makten och medlemmarne af nationalförsamlingen fortfarande komma i åtnjutande af sina tjugufem francs om degen, Men församlingens beslut skall för laddet meälira clyckan af ett intarregnum på ytterligare ett halför, under hvilket handel och näringar skola komma att; befinna sig i samma lägervall som un der hela det senaste året af prsinniga partistrider, hvilka hvarje dag låto frukta utbrottet af en ny revolution, Oemotstånd: ligt framställer sig vid tanken på dessa förhållanden frågorna: huru länge skail det franska folket hafva tålamod att fördraga cn ogäkerhot, som partierna ådöma det; hura. länge skall dess Gandel okh industri xunna, utan att förintas, motstå den föramning, hvartill de politiska förhållandena bratel dömt dem? Om förtviflan öfver le olidliga förhållandena slutligen ledde till tt utbrott, som med våld gjorde slut på mn situation, hvilken är lika politiskt nes