Man vet åtminstone, att Amru, kalifen Omar härförare, föreslog en kanal från Pelusium, mer att Omar förkastade förslaget af fruktan, att de kristne då med sina fartyg skulle kunna trängs fram till Arabien. Längre fram lät han doch förmå sig att iståndsätta faraonernas kanal, och den blef nu farbar ända till midten af det 8:de århundradet, då en kalif, för att uthungra Mekks och Medina, lät igenfylla den. Nära 1000 å1 förflöto nu, utan att kanalen mer nämnes i hi storien. Först när Napoleon under den franske republikens krig gjorde sitt bekanta tåg til Egypten, dök tanken på en kanal åter upp. L kasom Vasco di Gama 2000 år efter fenici ernes kringsegling omkring Afrika åter upptäckte dörägen förbi Goda hopps-udden — likasom olumbus återupptäckte Amerika flera århundra den, sedan norska vikingar och ostasiatiska sjö män hvilka, möjligen förde en ny kultur till Mexiko och Peru, hade upptäckt det — likaså har vår tid åter frambragt ett -vetenskapens un derverk.. som ett i vetenskap och konst långt framskridet folk hade åstadkommit för årtusenden sedan. Vår tid kan sennerligen berömma sig af sin konst och vetenskap. Men ju mer hi. storieskrifvarne och fornforskarne tränga in j forntidens mörker, desto mer lära vi, att länge. sedan försvunna stater, hvilkas minnesmärken ligga glömda eller i ruiner, ha vetat och utfört mycket, som man i sin fordna okunnighet om den gamla tiden ansett för vitnesbörd om vår tids oerhörda framsteg. Kyrka och skola. En skandinavisk mission i Ostindien. I en korregpondens från Rampore Haut till Times, daterad den 9 Juni, läses: I Benegurria fann jag en mycket intressant kristlig missionsstation, hvilken säkerligen med tiden skall väcka stor uppmärksamhet. Den ledes af två personer, af hvilka den ene är norrman, den andre dansk. Norrmannen, hvars namn är Skrefsrud, befinner sig för närvarande i Europa för sin helsas skull, men väntas tillbaka i slutet af året. Han eger utmärkta gåfvor såsom lingvist och har egnat sig särskildt åt missionens litterära arbete. an har skrifvit den första grammatik på Sonthalispråket och är sysselsatt med en ordbok för samma språk samt med hvarjehanda andra arbeten på ett språk, som förut icke har egt något slags litteratur. Den andre, hr Börresen, har i många år varit ingeniör, men öfvergaf sitt Jrke ör att egna sig åt sitt nuvarande kall. Han är en onttröttligt verksam man med varm känsla, en stor fond af stilla humor, mycket praktiskt sinne, en energisk vilja och ovanlig tro och hänförelse. De båda männen komplettera på ett beundransvärdt sätt hvarandras speciella qvalifikationer för sitt värt. De äro icke agenter för något sällskap, som sänder ut missionärer till orienten, och stå icke: såsom jag tror, i bestämåt förhållande till någon särskild kristen trosriktning ; i fall de höra till någon kyrka, så är det den lutherska, hvari de äro uppfostrade, men de tyckas icke omvända sina proselyter till någon särskild kristen kyrka. De ha vunnit stor sympati och förtroende hos kristne män här i landet af alla trosriktningar och bekomma tillräckligt med understöd för att tillfredsställa sina tarfliga behof och sitt arbetes enkla kraf. I sin verksamhet ha de varit mycket lyckliga, om man tager i betraktande, att missionen icke har funnits till längre än omkring ett tiotal år, och de ha nu talrika kristna församlingar i byarne rundt omkring deras station. Två eller tre hundra persomer ha blifvit döpta, och de bli mycket ofta anmodade att infinna sig för att döpa. I denna vecka skola 40 personer döpas, och många flere vänta, till dess de ha fått ytterligare undervisning i den xristna tron.