Aftonbladet – 23 juli 1874, sida 3

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 20 Juli, Då hela verlden skall ha sin minister. kris, faller det af sig sjelit, att äfven vi här i Norge måste ha vär; väl är den så liten att den sannolikt helt och hället skulle ha undfallit uppmärksamheten, i fall icke särskilda omständigheter hade kommit dertill, om det också icke kan sägas, att den till och med med dessa är af något särdeles oroväckande eller spännande slag. 9Saken gäller i främsta rummet chefskapet för kyrkooch undervisningsdepartementet, hvilket, då det på hösten 1872 afträddes af sin mångåriga innehafvare, statsrådet H. Riddervold, öfvertogs af f.d. biskopen i Tromsö stift, senast stiftsprosten i Kristiania C. P. Essendrop. Emellertid blef sistlidne vår biekopsembetet i Kristiania ledigt, och den allmänna meningen utpekade genast kyrkodepartementets chef, hvars hela föregående lit har egnats åt den presterliga verksamheten, hvaremot han icke i egenskap af stortingsrepresentant har haft tillfälle att bli bekant med eller få något intresse för det politiska lifvet, såsom den norska kyrkans blifvande primus. Alla fonno detta ganska rimligt, till dess man en vacker dag i en tidning, hvars uttalade meningar vanligen öfverensstämma med regeringens, fick läsa ett temligen häftigt utfall mot Essen drop, hvars möjliga åtgång till kyrkans tjenst efter en så kort verksamhet i statsrådet betecknades såsom ingenting mindre än ett vittnesbörd om beklaglig brist på allvar och stadga. Trots den obenägenhet, regeringen, att döma häraf, tyckes hysa att släppa honom från sig, antages det dock för temligen säkert, att Essendrops taburett i den närmaste framtiden skall bli ledig, och att man sålunda skall få bryderiet att anskaffa en efterträdare efter honom. Det heter, att våra nordligaste landsdelar, avilka på den senaste tiden tyckas ha kommit i smöret och som ju också genom sitt mottagande af konungen under kröningsåret gåfvo de otvetydigaste vittnesbörd om en lojalitet af renaste vatten, åter skulle å äran att förse konungens råd med en ny medlem, då den nuvarande biskopen i Tromsö Hvoslef nämnes skaom det nya statsrådsimnet. Afven en annan plats i rådet skall sannolikt snart bli ledig, då icke mindre än vå af regeringens medlemmar sägas konsurrera om den för ögonblicket vakanta, ärdeles behagliga reträttplatsen såsom stiftsamtman i Kristiania. Det antages allmänt, stt den äldste åf de två, Manthey, skall gå ramför sin yngre medtäflare, finansdepartenentets chef Helliesen. Huru i sådant fall lenna andra taburett skall besättag, derom har man ännu icke hört någon förmodan. I alla händelser kan man dock vara säker på, att intet val skall göras, som kunde istadkomma en rubbning af ministerens poitiska homogenitet, och att det icke är nåson fara för, att regeringen skulle hysa den ringaste tanke på att genom att vända sig till någon till och med bland de mest molerate och duglige männen i det s. k. liberala partiet försöka ett närmande till storingets majoritet. Vid regeringens senaste zomplettering, då den efter statsrådet, nuvarande justitiarius i höjesteret Meldahl ediga platsen skulle besättas, röstade en .emligen betydlig minoritet inom statsrådet