Aftonbladet – 22 juli 1874, sida 3

sluka dam och stekas i solbaddet. Det ring antalet af i täflingarna deltagande hästar gjorc också, att desamma till och med af sporter vänner följdes med vida mindre intresse än föru och den stora allmänheten tycktes öfver hufvu taget finna det föga roligt. Den tog emellerti sin skada igen i Planteritigens, der ett brokig fölklif far rådande, och def dats, karuselaål ning, fågelskjutning, sång efter positiv m. utgjorde mycket omtyckta nöjen. Om mäåndagenz kapplöpning skrifver sam ma tidning: Måndagens kapplöpning var, liksom sönda gens, gynnad af utmärkt vackert väder, men be vistades af ett jemförelsevis obetydligt anta åskådare. Efter kl. half 2 ankommo konungel och tvenne af prinsarne (icke drottningen) til täflingsplatsen, hvarefter ungefär en halftimm förflöt, innan löpningarne togo sin början. Till täflan om damernas pris hade äfven an mälts baron Reedtz-Thotts Venus-, som också med lätthet tog priset: Samtlige hästarne redo: af sina resp. egare, och bland dessa berömde isynnerhet baron Reedtz-Thott som en präktig ryttare, hvars öfverhoppande af hindren det va! en sann fröjd att åse. Priset, en silfverkanna öfverlemnades åt honm af friherrinnan Torner hjelm; närmast honom hade baron Bennet hun nit målet, derefter kom löjtnant Rudebeck ooh sist löjtnant af Trolle, som på förmiddagen, då han försökt rida öfver hindren, kastats af den bångstyriga hästen och lupit den största fara at bryta halsen af sig eller krossas af hästhofvar ne, men lyckligtvis sluppit unden med ett par storartade skrapor i pannan och öfver näsan. Underlöjtnanten Tornerhjelm fick aldrig mera än börja, ty genast vid första hindret refuse rade Syrsan-, kastade om och bröt banan. hvarvid ryttaren lär ha fallit af, dock utan att skada sig. : Denna dags täflingar voro, enligt allas omdöme, af betydligt mera intresse än första dagens, och allmänt beklagades, att ej söndagens program atbytts mot måndagens, emedan nu den stora folkmassa, som första dagen infunnit sig föratt åse herrligheten, fann sig sviken i sina förhoppningar och tyckte att nöjet — såsom det ju skall kallas — var i yttersta grad tarfligt. Dot har berättats, att ända ifrån Wexiö och Jönköping — ja till och med från Tyskland många hade infonnit sig för kapplöpningarnes skull, men efter söndagens prestationer blifvit så mätta på roligheten, att de bums rest sin väg, förklaranle sig aldrig mer ha lust att komma hit till nåsta kapplöpningar.