Aftonbladet – 20 juli 1874, sida 2

klaring förslår ej. Visserligen närmar sig antalet emigranter inom åldersklassen 31—40 år (omkring 19,000) den nyss anförda siffra af 22.251, hvarmed befolkningens hela antal inom samma klass sjunkit 1861—1870; men inom hvardera åldersklassen 0—10 och 11 —20 år har utvandringen tagit bort omkring 21.000 samt inom åldersklassen 21—30 år ända till omkring 44000 personer, och likväl ha alla dessa tre åldersklasser vuxit 1861—1870. Det är då tydligt, att den mindre förlust, som åldersklassen 31—40 är lidit genom utvandringen, ej är en tillräcklig grund och förklaring till den ej obe tydliga absoluta minskning sedan 1860, som samma åldersklass företer ; man måste vända blicken äfven åt ett annat håll. Ser mas man på födelseåren för äldersklassen 31—40 år vid folkräkningarna 1860 och 1870, så befinnes att de 31 —40-årige, år 1860 uppgående till ett antal af 568,060, tillhörde de under åren 1821—1830 lefvande födde 953,263, hvaremot kullen 31—40-årige år 1870 tillhörde de 1831—18401efvande födde till de: riogare antalet af blott 948.360. Man kan gå ett steg vidare och erinra att, då senare hälften af decenniet 1821—1830 tillhör perioden 1826 —1840, hvars sjunkande nativitet har sin förklaring i de olyckor, som hemsökte vårt land under åren före 1810, den nu jakttagna minskningen 1861—1870 af åldersklassen 31—40 år är sammankedjad med tilldragelser, som ligga bakom gränsen för Sveriges nyaste sextiokriga historia. Det är bekant, att den svenska befolkningsstatistiken besvarar åtskilliga vigtiga frågor på ett sätt, hvartill intet annat land kan bjuda ett motstycke. Ensam stående är sålnnda den svenska statistikens följd af iakttagelser öfver åldersklassernas relativa talrikhet. At dem framgår bland annat att den relativa talrikheten af Sveriges befolkning inom den kraftigaste lefnadskåldern 30 —50 år aldrig varit större vid någon folk räkning, än 1860 och 1870, och att den lägsta proportionen af 51—60-årige, som träffas år 1860, har sin grund i födelseår under olycks perioden 1801—1810. Vidkommande folkmängden efter uppgifna födelseorter må nämnas, att år 1860 i hela riket på hvart 1000 tal invånare 928 voro länets egna infödingar, 28 andra läns infödingar, 2 utländingar och till härkomst okände; 1870 äro de motsvarande siffrorna 908, 88, 4 för hvarje 1000 tal. Skiljer man mellan landsbygd och städer, så voro länsinfö dingarne inom hvarje läns landsbygdsbetolk ning 951 på 1000 år 1860, men 938 på 1000 år 1860; stadsinfödingarne inom hvarje läns stadsbefolkning 747 på 1000 år 1860, 708 på 1000 är 1870. I förbigående fästa vi uppmärksamhet å den afdelning af berättelsen, som innehåller uppgifter om de vid 1870 års folkräkning uppgifna utrikes födde samt om utrikes bosatte svenskar. Visserligen ej ny, men företeende en genomgripande förändring, är den del af be rättelsen, som redovisar rikets folkmängd fördelad efter yrken och kön. Redan be folkningsstatistiken för 1856—1860 meddelade en klassifikation efter yrken af ej ringa intresse. Vi ha väntat, art vår hos kommersekollegium i oföränderlig ro hvilande industri-statistik häraf skulle mottaga nå. gon väckelse ur sin dvala, en påstötning genom föredömets makt, att taga ett steg framåt i en riktning, som hittills Varit ytterligt försummad, hvartill maningar för öfrigt sedan tjugu är tillbaka tid efter annan gifvits af de större utställningarna (kataloger, berättelser för expositionerna m. m.); men vi ha väntat förgäfves. Denna afdelning, betecknande ett nytt uppslag, en verklig reform, är af så stor vigt, att vi för denna gång måste inskränka oss till att en dast påpeka densamma, förbehållande oss att möjligen i ett annat sammanhang när! mare påvizsa dess betydelse och de svkrigheter, som bär mött, samt göra rättvisa åt de vunna resultaten. Hl Man torde erinra sig, att 1873 års rikedag ingick till K M:t med framställning om skyndsamma oeh kraftiga åtgärder till hospitalsvårdens ordnande, att serafimerordensgillet derpå enligt K. M:ts uppdrag utarbetat en plan jemte kostnadsberäkning. slutande med nära 4 millioner rdr, samt att sistlidne riksdag för ändamklet anslagit 9200,000 rår under åren 1874 och 1875. Den utveckling af hospitalsväsendet, som serafi merordensgillet föreslagit, skall — när den med nyss sagda kostnad hunnit genomföras — bereda ett antal sjukplatser å hospi:alen, motsvarande 25 proc. af de sinnessjukes an tal år 1870, som var 8990. Tillökningev sedan 1860, då det uppgafs till 7 542, skulle vara förskräckande, om man ej kunde med visshet antaga. att den nu så betydligt ökade siffran är att tillskrifva uppgif.erzas större noggrannhet och fullständighet. Sagda siffra gifver ett relativt antal af 21.5 sinnessjuks på 10.000 personers folkmängd: till jemförelse nämnes å ena sidan, att i Förenta staterna (år 1870) och i Belgien (år 1858) proportionen varresp. 16,06 och 14,01 å hvarje 10000 invånare, samt å andra sidan att Norge (år 1865) räknade 30,53 och Irland är 1870 33,10 sinnessjuke på 10,000 perso ners folkmängd. . Om sålunda Sverige, enligt nyss nämnda riks-medeltal (2156 på 110 000), med hänsyn till sinnessjukdomarnes freqvens intager en ganska förmånlig ställ ning, är emellertid olikheten mellan olika landsdelar mycket betydlig: från riksmedeltalet skilja sig betydligt, och naturligtvis än mer från hvarandra, synnerligast Jemtland med ända till 30,09 och Skaraborgs län med blott 16,09. I hög grad anmärkningsvärd är skiljaktigheten i sinnessjukdomarnes freqvens inom olika civilståndskategorier: mot 10,000 egifta mankön svara 92,98 sinnessjuke och mot samma antal ogifta qvinkön 27,20, men 4 90 gifta mankön och 8,10 gifta qvinkön; äfven för enklingar, enkor, frånskilda är de sinnpssjöka proportion ej litet fördelaktigare, än det förut anförda relativa talet af sinnessjuke på hela befolkningen, Skilnaden mellan städer och lands bygd angifves af talen 16,57 för de förra och 22,51 (på 10.000) för den senare, Ålders