Aftonbladet – 15 juli 1874, sida 3

och snart derefter tog sig hertigen dristigbet att på egen hand släppa honom lös. Han var nu tretio år och kunde återse sin fader och sin födelsestad. Men ett sjuårigt afbrott i studierna kändes icke just angenämt, Han försökte börja på början och begaf sig i denna afsigt till Heidelberg, men märkte snart att juridiken och han icke längre passade för hvarandra. Han slog sig ned hos fadern som ett slags inspektor för dennes landtbruk, och de hedervärda borgarne i Stavenhagen skakade på hufvadet och sade: Ut em ward nicks — af honom blir det ingentirg. Fem år förflöto, fader borgmästare dog, och den gamle Fritz stod, hvad man kallar, på bar backe. Han var emellertid en behaglig umgängesvän och emottogs med nöje som gäst öfver allt i trakten, då plötsligen kärleken till en-mecklenburgsk prestdotter förmådde honom att skaffa sig ett eget hem, der han de första åren nödtorfteligen drog sig fram med privatlektioner och dylikt, Liksom det berättas om vår förträfflige genretecknare Onkel Adam, att han till en början blott som tidsfördrif för sig och sin saaka använde sin penna, så lär ock Reuter utan tanke på offentliggörande ha vid den husiga härden nedskrifvit allehanda på vers och prosa, till dess han en vacker dag sjelt märkte sig vara författare. Återstod nu, utt finna en förläggare — men detta gick j lätt. Efter många vedermödor utgaf han 1853) på eget förlag sin första bok:Läuschen un Rimels, d. v. s. ungefär detsamma iom Hvad jag har hört och satt på vers. Resultatet blef lysande, och den fattige Reuter var inom kort en rik man, Ära och 1tmärkelse ha på åtskilliga sätt kommit ionom till del, och naturligtvis har han Bland annat erhållit en doktorsgrad från in första akademiska tummelplats, univeritetet i Rostock, På ett Thiiringerfjell med Itsigt till det gamla minnesrika Wartburg ppalog han sin bostad och aktade ej ä belackarnes rop, hvilka påstodo att hans Musa var en rå mjölkflicka och hans diktling ett Augiasstall af plumpheter. Andra iafva varit mera artiga och till och med allat honom en idealistisk humorist, hvars til är utprägladt realistisk, hvilket ju mekligen låter ganska vackert. Ett faktam ir, att han utsändt mer än ett tiotal volyner, hvilka låtit läsa sig med nöje långt Itanför författarens hembygd, i det man i ritz Reuters alster funnit menniskokännelom, hjertegodhet och en icke obetydlig porion humor.