Aftonbladet – 15 juli 1874, sida 3

nen, lemnade nere vid Stadsgården, deritrå följde norra stranden af Hammarbysjön til Jerla och derifrån utefter Jerlasjöns norr: strand ned till Dufnäs och Kolbotten, fö att derefter i sydostlig riktning gå ned til Erstavik och utefter Erstavikens södr: strand till Trintorp, så vore ungefär väg längden densamma, och sannolikt anlägg ningskostnaderna äfven, men deremot, oc detta är det vigtigaste, komme jernvägel då att upptaga en del af den trafik, son eger rum mellan hufvudstaden och de tal rika sommarnöjen, som redan finnas om kring Hammarbyoch Jerlasjöarne, å Sikla ön m. fl. i närheten liggande ställen, utar äfven framkalla en mängd nya sommarnöjen, som skulle öka trafikinkomsterna Att en så väsentlig faktor i och för möj ligheten af banans räntabilitet fallit försla gets upphofsmän ur sigte, kan synas så mycket anmärkningsvärdare, som de temli gen klart böra inse, att en två svenska mils bredspårig bana, fullständigt ekiperad, fordrar en trafikinkomst, som på långt när icke kan föranledas af ett hundratal kolo nister, äfven om de bodde derute året om, och hvad slutligen varutrafiken beträffar, så skall man sannerligen vara bra sangvi nisk för att, med kännedom af de lokala förhållandena utefter banan, hoppas få nåson nämnvärd inkomst. Och låtom oss nu vidare se till i hvad mån kolonisternas äfven mest blygsamma kraf å en tillfredsställande förbindelse med hufvadstaden blefve tillgodosedda. Det är väl högst antagligt, äfven em hnndra fa. niljer till en början kunde förmås att flytta at och fastlåsa sina penningar i jord, hus och bana, att förbindelsen med hufvudstalen komme att inskränka sig till 2, högst 5 gånger om dagen, och om vintertiden väppeligen så ofta, och att sannolikt intet Ag skulle gå så sent från staden, att teatrar ler andra offentliga nöjen kunde bevistas, j heller bjudningar antagas; ty då det icke ir antagligt, att hela kolonien på en gång singe på spektaklet eller finge mottaga en nbjudning, så skulle det utan tvifvel framalla en ganska stor pekuniär förlust för vanan att hålla kommunikationen öppen för stundom hlott ett fåtal, stundom kanske ngen. De kolonister, sem icke för ultid ville afsäga sig förbindelsen med den rttre verlden, finge derföre antagligen hålla ärskildt rum i ståden, ha en del af sin zarderob der, samt sålunda vidkännas en 10g dryg utgift till de många kommunala, åsom vattenledning, ekolväsende, polis, beysning med flere nödvändighetssaker, hvila kolonien skulle framkalla, och lägger nan så härtill ränta å jordvärde, å kapital 1edlagdt i hus, möbler etce., i banan (utom len trefliga utsigten att troligen hvarje år å betala tillskott för att göra trafiken på Jtockholm möjlig), så måste man medgifva, tt behaget att vara medlem at Tyresöolonien blir skäligen dyrköpt. Men utom det rent opraktiska i förslaet, finnes det äfven tvenne andra, långt igtigare skäl, som mana till ett nogsamt ifvervägande innan man understödjer den frågavarande kolonien; och för dessa skäl kall jag tillåta mig att i en kommande arikel något närmare få redogöra.