Aftonbladet – 15 juli 1874, sida 3

Nyligen återkommen från resor i delar a verlden, der de privata bostädernas förläg gande utom städerna, eller åtminstone til deras utkanter, ofta eger rum, och der denn. utvidgning sker på ett så ur ekonomisl som sanitär synpunkt ytterst praktiskt sätt kunde jag icke annat än känna ett lifligt in tresse för ett förslag, som afser att bered: Stockholm ett så väl behöfligt större ut rymme, och jag beslöt derföre att på plat sen söka skaffa mig nödig sakkännedom, ef ter att i öfrigt ha tagit del af de hufvud punkter, å hvilka koloniförslaget stöder sig Större delen af Aftonbladets läsare hal sig tvifvelsutan bekant, att nämnde förslag går ut på att en del af Tyresö socken mellan Erstaoch Tyresövikarna, och straxt öster om slottet Tyresö, upptaga och sön derdela en större areal jord i lotter, hvilka sedan skulle inköpas af stockholmare, som på samma gång skulle ikläda sig skyldig het att å hvar sin inköpta lott uppbygga ett mer eller mindre solidt hus samt dessutom teckna sig för aktier i en projekterad jernvägsanläggning från hufvudstaden ut till den nya kolonien. För att visa liberalitet och på samma gång söka få största antalet tecknare, lär vara bestämdt, att ingen skulle behöfva teckna sig för mera än 5,000 kronor i nämda bana. Sedan nu inköpet af jord skett, bråk och trassel och mer än beräknade utgifter med uppbyggandet af ett hus egt rum samt ytterligare 5,000 kronor nedlagts i jernvägen, då först kan man bosätta sig för större eller mindre delen af året i det nya Arkadien, som så hastigt sprungit upp iskydd af det gamla Tyresöslottets måvrga minnen. Här skulle man nu äta riktigt färsk fisk, andas oförfalskad luft, inrätta skolor för de yngre och anordna föreläsningar för de äldre, i öfrigt påta i jorden, eller, med andra ord sagdt, lefva ett fullkomligt idylliskt lif. För att icke lida brist på kött och bröd skulle man bereda tillfälle för slagtare och bagare att slå sig ned i kolonien, och vid husens uppbyggande skulle visserligen hvars och ens smak få göra sig gällande, dock med några få, icke oväsentliga modifikationer. Det skulle sålunda nästan blifva en Icarisk kommun en miniature! Om man nu bortser från alla blomstermålningar och betraktar frågah ur rent praktisk synpunkt, en åskådning som är så ytterst vigtig härvidlag, der icke allenast stora kapital sättas på spel, utan äfven möjligen en i öfrigt sund och praktisk id6 kan räka i vanrykte, så ter det sig som om, med all aktning för det välmenande i syftet, de personer som ställt sig i spetsen icke i tillräcklig grad användt den erfarenhet och praktiska blick vid förslagets uppgörande, utan hvilka hela fördelen utelutande skulle falla på en hand, nemligen egarens till Tyresö, och detta utan att denne behöft lägga två strån i kors. Det var utan någon som helst förutfattad mening angående förslagets större eller mindre lämplighet, som jag för några dasar sedan landade vid Trintorp och derirån till fots begaf mig upp till den landsträcka, å hvilken kolonien skulle plaseras. Jag må dock bekänna, att jag ann mig skäligen öfverraskad. Jag hade änkt mig en lätt kuperad, grönskande nark, icke ymnigare beväxt med skog in att uthbuggningar för hus och gator ätteligen kunde ske, men i stället finner 2g flacka, upplöjda åkerfält, från hvilka vär och der reste sig en bergsknall, mer ler mindre sparsamt beklädd med grönska ch några dvergartade tallar. Nu är det visst sannt, att man kan anlägga en koleni var som helst, till och med midti Sahara, m någon har lust att flytta dit, men när nan i hufvudstadens närhet har så många ämpliga ställen för utvidgningar att välja å, och äfven vid Tyresö, om man ovilkorigen vill ha kolonien der, kan finna många latser, som skulle bättre egna sig derät, ynes det mig som om den plats. man valt, ore den sämsta valet kunde fallit på; ty m än den invändningen kan göras, att van sjelf kan draga upp den växtlighet an önskar i husens närhet, så bör man ock icke förglömma, att man icke här i verige, liksom i vissa delar af Amerika, kapar en skog på 5 till 6 år, i all synnerhet å en plats, der skarpa sjövindar hämma äxtligheten. Medgifva gör jag gerna, att olonien i norr kommer att skyddas för de karpa nordliga vindarna af en bergsrygg, hvilken träd förekomma, liksom äfven tt åt söder den vackra Tyresöviken erjöde en synnerligen täck utsigt, men dessa ördelar torde dock icke helt och. hållet unna minska obehaget af att slå sig ned, ockvis, på ett sädesfält, prydt med större ler mindre bergsknallar. Detta hvad platsen beträffar. ILåtom oss: u se till i hvad mån förslagets öfriga deir tåla en granskande, opartisk blick, oeh ämsta rummet intager naturligtvis här rnvägen. Af de förslagsritningar, som redan nu nnas tillgängliga, synes meningen vara, at jernvägen skulle utgå från södra staonen i Stockholm, vidare öfver Skäns tull ch, efter att halva passerat ett vatten vid öderby, gå längs utefter södra sidan af ringesjön, för att slutligen, efter att hafva strukit koloniens norra sida, hafva sin vminus vid Trintorp, utmed Erstaviken. år jernvägen endast ut på att frakta yresö-kolonisterna fram och tillbaka och MHunda endast blifva ett slags privatbana, v kan det ju vara temligen likgiltigt i vilken riktning den går, det blir då alltid lonisterna som genom tillskott få göra mans trafikerande möjligt; men är detjc ke så, utan äfven andra inkomster afjern-t igen påräknas än kolonisternas passage-t gift, så synes som en något fördelak-c are väg kunnat välias. Om t. ex. banan. !c 1 f I