Aftonbladet – 9 juli 1874, sida 3

fram på 3e glada, rikt belysta Parisgatorna; hon suckaue djupt vid tanken på buru kort menniskans Jif är till tiden, men huru långt i lidandet. Vinotern förflöt, såsom a!la andra vintrar. i nöjer, flärd och lyx för de rika, i bunger. nöd och köld för de fattiga; de bukettlikt ordnade gaslägorna i Mabille göto sitt rika sken öfver dess ystra scener och sam. tidigt spred ett och annat ljus sin dunkla belysning öfver de döda kropparne i la Morgue. . . Som sagdt Parissejouren skred mot, sitt slut och Violet Moilymux var fortfarande balernas drottning. Den köld och liknöjdhet som sorgen meddelat åt hennes väsende minskade ej den byllning och beundran hor öfverallt väckte, så mycket mindre, som dessa kretsar icke sett henne på den tid då de sköna ögonen strålade af glädje och läpparne buro lyckans förtjusande leende I Februari mottog lori Molymux ett bref försegladt med det furstliga vapnet Wallen stein-Seidlitz och innehållande prinsens be gäran om hans dotters hand. Detta anlände medan de ännu sutto vid middagsbordet och lady Molymux observerade med en hemlig glädje den ff: rstliga kronan, gissade sig til skrifvelsens betydelsefulla innehåll och gra tulerade sig sjelf till det förbättrade skick hvari hennes ekonomi skulle komma, si snart Violet blefve så Jysande gift. Unde det de drucko kaffet och innan de gingo at göra toilett för britiske ambagsadörens bal bröt Jockey Jack brefvet, läste det oc räckte det under tystnad till sin dotter. Violet genomögnade det med en känsla a yttersta obehag, ty hon förutsåg, att henne vägran denpra gång ej skulle få passera oanmärkt som hennes föregående atslagn anbud. Violet räckte det lika tyst tillbaks