Aftonbladet – 8 juli 1874, sida 2

Times telegrafbref för den 3 Juli syselsätter gig nästan utesiutande med vederjörande domstols behandling af det åtal, iom på regeringens befsilning blifvit väckt not Paul Cassagnac, utgifvaren af den bo1apartistiska tidningen Pays, för de upp: etsande artiklar, denna tidning innehållit. Denna rättegång är i det hänseende märkig, att den lemnar ett i sitt slag ytteret zarakteristiskt bidrag till den partianimositet; som för närvarande är rådande i den oolitiska verlden i Frankrike. Särskildt srhåller man genom Timeskorrespondentens redogörelse för ltalet ett nytt bevis på bonapartisternes oerhörda hänsynslöshet i sina tidningar, hvilka föra ett språk, som lemnar vida efter sig de allra värsta bland le kommunisttidningar, som utkommo under Paris belägring, Juryns utslag i målet lemvar ock det gorgliga vitnesbörd, att poitiska åsigter och lidelser, och icke lag och rätt, i närvarande tid af jäsning och oro, zunna komma att bestämma utslaget i mål, ler parterna äro politiska personligheter. Från dessa synpunkter är onekligen Times bref af ett mycket stort intresse, och vi anse oss derför böra meddela detsamma. Det är af följande lydelse: De franska journalisternes älskvärdhet olef på ett ypperligt sätt illustrerad vid det lomstolsförhör, som egde rum i går med Paul de Cassagnac, den stridslystne utgifvaren af Pays, känd för sin bonapartism, sitt starka språk och gina dueller. Regevingen hade nemligen. låtit tilltala honom, lerför att hans tidning vore affattad i ett språk, som ansågs åsyfta att störa det allmänna lugnet. Generalprokuratora inledde förhandlingarna med att uppläsa en lång redogörelse för de omständigheter, som ledt ill åtalet. Paul de Cassagnac, som sjelf förde gin talan, hade ett ännu längre anförande och utgången visade, att han icke, såsom ofta är förhållandet, förstörde sin sak senom att sjelf försvåra den. : Republikens advokat, mr Hemar, uppläste de två såsom brottsliga ansddda artiklarne i Pays. OCassagnac svarade och sökte rättfärdiga sig senom långa citater ur Gambettas tal ji Auxerre, ur Rappel, Revublique Frangais: ch andra republikanska blad. Å ömse gi lor kunde plockas några utsökta stilistiska blommor. Franska journalister och depute rade nu för tiden söka icke stoltsera med några eufemismer, utan säga sina motstån lare sitt hjertas mening i det mest oförblommerade språk. Genomläsnisgen af handingarna uti det ifrågavarande målet, som utgör en kuriös illustration till franska seler och uttryckssätt i pressen och iförsamlingen år 1874, måste ingifva beundran för styrkan af de invektiv, som användas å ömse sidor, och personer, som önska se hur den fina hyfsning, hvars yppersta representant den franska nationen ansets vara, för när varande gestaltar sig, kunna icke göra når got bättre än förskaffa sig Gazette des Tri bunaux för den 3 Juli, som är nästan helt och hället upptagen at redogörelsea för denna senaste cause celebre, Den första ar tikeln, som upplästes, stod i Pays den 11 Juni och inleddes med ett loftal öfver Roaher. som blef minister vid 33 års ålder. En trogen rådgifvare för Napoleon III under bela den tid kejsardömet varade, hvilken aktades af sina motståndare, ett mönster af radbarhet, beundransvärd för sin vältalighet: blott en enda ära felades honom och denna ära besitter han nu, gedan radikalerne föro lämpat honom. Jag anbefaller till er föl jande godbit såsom ett exempel på de per lor, som kunna falla från Cassagnacs mun och droppa från hans penna: I går hörde han Gambetta skymfa sig. Han såg hels venstern bryta lös och kasta sig öfver ho nom likt en skara vargar, 100 mot 1, och slå en vidrig, krets omkring honom. Och då han lemnade tribunen och gick utisamlingsrummen, följde akaran honom, fortsättande sitt tjut med hotande blickar och frad: gande läppar. Detta är en stor ära för Rouher, och näst efter hederlige mäns akt ning, som han för länge sedan förvärfvat sig, behöfde han för att komplettera sin äro ulla bana blott packets invektivor. Ja, Gambetta har kallåt oss uslingar, Gambetta har förklarat, att han brännmärkte oss, Hvad svar kunna vi väl gifva på dessa hickningar af en drucken, och har man icke skäl attförundras deröfver, attingen i det ögonbliek föro: lämpningen framstäldes, svarade Gambetta med eu spark på den kroppsdel, hvilken han så ofta visade fienden under nationalförsvaret. Att blifva brännmärkt af dessa Röd: mössor och Grönmössor! (En hänsyftning på galerslafvarnes hufvudbonader). Detär den uppoch nedvända verlden. Det är banditen, som, arresterar gendarmen, och som i sin ordning brännmärker honom på axeln, Det är I, män af nationalförsvaret, söm äro uslingarne, tigrarne eller aporna, Gambetta eller Cremieux, som, alltid i ef: tertruppen, rymde för tyrkarne, och som icke drogo mot dem något sunat vapen än pennan, på det ingenting annat än bläck skulle utgjutas. Uslibgarne ären I, gom icke kämpade — vidriga republikaner, som upprättade er smutsiga styrelse på landets