Aftonbladet – 7 juli 1874, sida 3

en halmmadrass, genom hvilken hans blod runnit ved ienstor svart fläck på golfvet, med såret i skulderbladet gapandeoch uppsväldt ögonen slutna, det ljusa fina håret hopklib badt och fuktigt af den kallsvett, som sköljde hans panna, ansigtet blåblekt och förvridet af plågor — den glade, ridderlige, oförlik velige engelske gentlemannen utkastad att dö sämre än en,huvd! Å högra bädden bred. vid lbg ett svart vanstäldt lik. på ena sidan uppsvullet och blodigt, på andra brändt in. till benen — den qvinna, som i lifvet äl skat denne man högst, skulle ej i den vid underliga, halfförtärda kroppen kurnat känna igen sin hjertas kär. Venatra bädden upp togs af en ung, rysk officer, hvilken just nyss utandats sin sista suck och änny med ena henden grep uti halmmgdrassen, som han vndet dädsarbetet konvulsiviskt om armat; mellan dessa bida döde läg Curly. De Vigne upplyfte varsamt hans hafvnad, Min Gud, Arihur, är han död. Vid den välbekanta rösten öppnade Carly ögonen med en blick, som skulle kommit hans moders hjerta att brista, om hon sett den, Curly, Curly, käre hedergosse! Känner du inte igen mig? Curly såg drömmande och medvetslöst på honom. 2År det klöckan till morgonbön? Väntar doktorn på oss? Hans tankar dröjde vid skoltiden, då de först sågo hvarandra i Chancery — hvem anade då att de så skulle skiljas! De Vigne lutade sig närmare intill ho. nom, Se på mig, mig måste du känna igen, käre dyre Curly. Men han gjorde deticke; sårfeberns yrsel beherskade hans hjerna och under dess rysliga våndor kastade han hufvudet rastlöst fram och tillbaka,