Aftonbladet – 7 juli 1874, sida 3

— Dödligheten i Stockholm behandla des utförligt af den lärde assegsorn isund hetskollegium dr Job. Lor. Odbelius, då han den 16 Februari 1785 nedlade presidiet i kungl. vetenskapsakademien. I detta tal, som ofta sedan anlitats af dem, hvilka i samma ämne skrifvit, framhöll han att Stockholms belägenhet och fysiska beskaf fenbet icke medförde en mot lika folkrika städer otundgängligen större dödlighets. Visserligen medgafs att i den s. k. staden inom broarne funnes många, längre och kortare gator och gränder, omgifve af tätt hopbyggde till 4 å 5 våningar höga hus, de där til en betydelig del bebos af fattigt, osnyggt, liderligt och således dödligare folk, men han erinrade att denna stadsdel bade det fördelaktigaste läge, i en strid ström på en holme, bestående af sandberg, omgifven af det hälsosammaste vatn och försedd med goda brunnar, af hvilka den nya framför börsen på Stortorget har det skönaste vatn någon stad i hela Europa kan uppvisa), vidare om malmarnes sunda beskaffenhet, om polisens nitiska åtgärder att förekomma och afhjelpa ospyggheten, huru apstalterna efter 1780 års stora öfversvämniog på tracterna vid Mslarens stränder förekommit en eljest oundvikelig svår farsot2. Vidare att sjukvärden väl besörjdes af ett tillräckligt antal medici och chirurgi; vidare att de fattige vårdas at trepne egentligen til deras tjenst kring staden fördelte läkare och att icke här, som i andra stora städer utrikes, funnes några uppenbarligen tillåtne qvaksalvare, som på torgen utbjuda bsdrägeliga och oförskämdt dyra medel, at narra den enfaldiga som jämte egendoms förlust ofta äfventyrar lifvet, 4) Då källorna till brunnen på Stortorget ursinat. blef den redan på 1860-talet obegagnelig och är nu igenfylld,